Göteborgs universitets studentombud har under de senaste åren haft likabehandling som fokus. Arbetet har mynnat ut i två rapporter – en som handlar om vilka kunskaper den undervisande personalen har om hjälp och stödfunktioner som finns tillgängliga för studenter och en om hur studenter med funktionsnedsättning själva upplever sina studier.

– Rapporterna visar att det är få av lärarna som vet om rutinerna på sin egen institution och det är allvarligt. Det är nedslående att 45 procent av de responderande studenterna upplever att de varit med om bristande tillgänglighet, säger Ingvor Berndt som är samordnare för Studenter med funktionsnedsättning.

Antalet studenter som besvarade enkäten om sin egna studieupplevelse var 148, vilket är 22 procent av de tillfrågade. Men även om det är en låg svarsfrekvens och ett relativt litet antal, fick studenterna också dela med sig i öppna svar. Där berättas det om bristande information, bristande kunskap, dåligt bemötande, att inte få det stöd som man behöver eller att den fysiska tillgängligheten brister.

– Det vi behöver göra nu är att stärka kunskapen om stöd till personer med funktionsnedsättningar och många lärare frågar efter det, säger Ingvor Berndt.

Två tredjedelar av lärarna har medverkat i enkäten till rapporten om personalens kunskaper om studenter med funktionsnedsättning. Den visar att ungefär var fjärde lärare som svarat anser att arbetet för likabehandling fungerar bra vid Göteborgs universitet, medan de flesta inte har någon uppfattning. På frågan om lärarna anser att de har de pedagogiska förutsättningarna för att undervisa och examinera studenter med funktionsnedsättning, svarar 60 procent av kvinnorna och 44 procent av männen nej.

– Forskning visar att det finns en ovilja att inkludera människor med funktionsnedsättning på universitetet. Men det har också visat sig att med rätt hjälpmedel så fungerar det men det krävs tid och resurser. Om det här är en viktig fråga på strukturell nivå måste vi också avsätta resurser för att implementera kunskap om likabehandling, säger Linda Lane universitetslektor vid institutionen för socialt arbete.

2015 infördes bristande tillgänglighet som en ny form av diskriminering i Diskrimineringslagen. Men Frida Sandberg som skrivit rapporten om studenternas upplevelse ställer sig frågan om bristande tillgänglighet som en form av diskriminering innebär en förändring för studenter med funktionsnedsättning – eller om lagändringen i själva verket är tandlös.

Brister i tillgång till kurslitteratur och andra läromedel har till exempel inte räknats som bristande tillgänglighet. Men utan tillgänglig kurslitteratur i tid, som inläst kurslitteratur för personer med synnedsättningar, hamnar studenter i behov av detta stöd inte i jämförbar situation med andra. Frida Sandberg menar att mer praxis behövs på området och att även utan lagkrav borde universitet arbeta för att förbättra förutsättningarna för dessa studenter.

Karolina Mildgrim, student och kårpolitiker, uppmanar lärare att sluta slarva med stödet till studenter med funktionsnedsättning.

– Det här är ju också en del av den större frågan hur vi kan befästa det normkritiska perspektivet generellt på universitetet, säger hon.