Förra året disputerade Thörn på en avhandling om hemlösa kvinnor. Under arbetet med den avhandlingen började hon intressera sig för det offentliga stadsrummet.

- Kvinnorna som jag intervjuade pratade mycket om hur svårt det var som hemlös att röra sig i stadsrummet. Men de pratade också om sina upplevelser av stadsrummet som något positivt. En kvinna berättade att hon alltid såg till att vara välklädd för då var det ingen som uppfattade henne som hemlös, eller såg på henne som hemlös, och det upplevde hon som en stor frihetskänsla.

- Just den här dubbelheten tyckte jag var väldigt spännande: å ena sidan exklusion, å andra sidan känslan av att stadsrummet kan vara ett frirum, bara man smälter in.

Sedan dess har Chatarina Thörn arbetat med frågor om makt och det offentliga rummet. Frågor som blivit mycket aktuella under de senaste årens då intresset för storstäder ökar allt mer; i dag talar man om en stadsrenässans, en ny epok där hela städer fungerar som konkurrensverktyg i den globala jakten på turister och investerare. Och då gäller det att städer, som Göteborg, är trevliga, vackra och säkra.

Innebär detta att det offentliga stadsrummet är hotat?

- Både ja och nej. Det finns en paradox i utvecklingen. I dag finns det en stor grupp forskare och samhällskritiker som hävdar att det offentliga rummet är hotat. Men samtidigt finns det en lika stor grupp som hävdar motsatsen, att det offentliga rummet upplever en renässans. Det räcker att titta på gatulivet i Göteborg för att se att något har hänt, kaféerna har blivit fler och i dag är det många fler som rör sig i stadsrummet än på länge.

- De här båda bilderna står ofta mot varandra, men jag menar att de är lika sanna båda två. Det offentliga rummet har fått en ökad betydelse under senare år och just därför ökar trycket på politiker och andra makthavare att skapa trygga, trivsamma och vackra rum. Problemet är att dessa trygga och trivsamma stadsrum ofta är exkluderande eftersom man gärna vill rensa bort människor och miljöer som stör bilden.

- Man kan säga att en majoritet av invånarna i Göteborg har fått en stad som är tryggare och vackrare, men att det har skett på bekostnad av att en minoritet fått en stad som är otryggare och som stänger dem ute.

New York nämns ofta som ett föredöme och som ett skräckexempel när man talar om stadsförnyelse. Kan man dra några paralleller till Göteborg?

- Många har vittnat om hur trevligt det har blivit i New York sedan borgmästaren Rudolph Giuliani införde nolltolerans. Men det beror helt på med vilken blick man betraktar stadsrummet. För den vita majoriteten är utvecklingen positiv, för den svarta minoriteten har nolltolerans bland annat betytt ökad polisbrutalitet.

- Jag tror man kan se det på samma sätt i Göteborg, fast i betydligt blygsammare skala. För medelklassen är stadsförnyelsen enbart positiv. Samtidigt finns det baksidor.

- Jag tycker att hemlöshetspolitiken i Göteborg är ett exempel. Där är det tydligt att man försöker göra hemlösheten osynlig. I Nordstan har köpmännen arbetat väldigt aktivt för att bli av med hemlösa som tillbringar dagarna och nätterna inne i värmen. Ett annat exempel är polisens förhållande till graffiti och graffitikonsten på Röda Sten; polisen har utmålat de lagliga graffitiväggarna som en varböld som bidrar till skadegörelse och kriminalitet över hela stan, fast det inte finns någon forskning som pekar på att graffiti har något med annan kriminalitet att göra. Och detta är intressant. Graffiti är ett brott som egentligen inte är särskilt hotfullt, men det utmålas som ett stor hot, och jag tror att det i hög grad handlar om vem som tillåts ta plats och att synas i stadsrummet.

Du har i det här sammanhanget sagt att man måste se på städer som berättelser. Hur menar du då?

- Utseendet på en stad är en sort berättelse om stadens identitet och dess historia. Och i dag pågår det en kamp om den här berättelsen. Om man tänker sig att många makthavare tycker att Göteborg ska vara en attraktiv stad för turister och investerare då blir det viktigt vilken historia stadsmiljön berättar. Och graffitin berättar helt enkelt fel historia. Den berättar en historia om människor som inte får plats att uttrycka sig, som inte välkomnas i det offentliga.

Finns det några alternativ till dagens utveckling?

- Det finns alltid alternativ. Jag tror att den dialog kring södra älvstrandens framtid som pågår just nu kan vara något positivt. Där utmanas maktens bild av Göteborg av medborgargrupper med helt andra visioner och idéer om Göteborg.

Du deltar själv i kommunens satsning Dialog Södra Älvstranden. Vilken är din vision för området?

- Om man tittar på förnyelsen av hamnområden världen över så tenderar de att vara väldigt lika. Man bygger exklusiva bostadsområden som kompletteras med restauranger och nöjeslokaler som vänder sig till en medelålders medelklass.

- Jag skulle önska att politikerna i Göteborg hade modet att göra något radikalt annorlunda, att politikerna snarare gjorde något som var unikt än att hänga på alla andra. Södra älvstranden skulle kunna utvecklas med intensionen att området först och främst ska bryta segregation och utanförskap.