Vårdtiden räcker inte
Maj-Britt Hasselblad har stor erfarenhet av den svenska vården. Hon har jobbat som barnmorska i över 30 år och hon har själv utnyttjat vården otaliga gånger på grund av sin kroniska lungsjukdom.
- Akutintaget är det värsta, säger Maj-Britt Hasselblad. Där är personalen som mest oengagerad. Fast man kan förstå dem. De har otroligt mycket att göra. Men för mig som patient känns det inte bra. Man känner sig otrygg. Tillhör man inte de mest prioriterade kan man bli liggande på en säng i korridoren och känna sig helt bortglömd.
Maj-Britt Hasselblad har flera gånger kommit till Sahlgrenska med ambulans som en följd av sin kroniska obstruktiva lungsjukdom, kol.
Sedan mitten av 1980-talet har hon varit pensionerad som en följd av sjukdomen. Innan dess jobbade hon som barnmorska i Göteborg. Överlag upplever hon att vården lider av brist på vårdplatser.
- Vårdtiderna blir för korta. Det är särskilt tydligt på mitt gamla område, förlossningsvården. När jag började jobba på 1950-talet fick de nyförlösta stanna kvar i en vecka.
I dag åker de ofta hem efter ett dygn. Till och med innan amningen kommit igång.
Samtidigt vill hon inte påstå att allt var bättre förr.
- På 1950- och 60-talen fanns det fortfarande sjuksköterskor som neg för läkarna. Och det var ju inte bra, säger hon och fortsätter:
- Men det finns fortfarande otroligt mycket statustänkande kvar i sjukvården. Det är tydligt när man blir gammal. Geriatrik är till exempel inget område som det satsas några pengar på.
Om hon själv fick önska skulle hon vilja se en särskild akutmottagning för äldre och kroniskt sjuka.
- Där skulle det finnas personer som var experter just på den typen av problem som kroniskt sjuka och gamla lider av. Som det är i dag blir det ofta fel när akutläkare och akutsköterskor som är experter på trauman skall ta hand om människor med andra typer av problem.
*Nästa vecka tittar vi närmare på humanistisk medicin och morgondagens läkare.
*Nästa vecka tittar vi närmare på humanistisk medicin och morgondagens läkare.