De ligger tätt intill varandra i sovsäckarna inne i vindskyddets mörker. Sju rumäner som sökt natthärbärge vid Häxans hus i Pildammsparken. Dagtid är det här en kommunal uteförskola med ”fokus på natur, rörelse och kreativitet”.

Men klockan har passerat tio på kvällen och barnen sedan länge hemma. En man passerar förbi med en liten hund under gatlyktan på gångvägen intill. Annars är det tomt på folk.

– De säger ”ni får inte sova i Malmö”.

Det är 26-åriga Anna som berättar om besöken från polisen. Klockan närmar sig elva och hon och hennes kamrater räknar med att de dyker upp igen om några få timmar.

– Vi sover två timmar och sen kommer de. Vi går till en annan park och sen händer det igen, säger Pietro, 28 år.

Gruppen har varit i Malmö en månad och det har redan blivit något av en vana. Först runt två på natten och sen igen några timmar senare. Det brukar inte gå våldsamt till, säger de, men vid något tillfälle har poliserna slitit i dem och kastat iväg deras sovsäckar.

En äldre kvinna gräver fram en bunt med papper ur en väska. Hon borstar bort löven och smutsen som fastnat. Curriculum vitae står det längst upp,

”arbetserfarenhet: hushållsarbete, städning, jordbruksarbete” längre ner. Hon har fått hjälp av personal på stödcentret Crossroads att fylla i formuläret berättar hon.

Pietro har lärt sig ett ord på svenska, samordningsnummer. Siffrorna fungerar som ett tillfälligt personnummer och behövs för att man ska kunna bli inskriven på arbetsförmedlingen.

– Vi letar efter arbete och vill ha riktiga papper. Vet du om det går att få jobb på något jordbruk?

Han gräver i fickan och tar fram något som han tillsammans med många andra rumänska migranter bär med sig. Två bilder av den där typen som man tar i en fotoautomat. Det är Pietros söner på fyra och sex år. Det var för deras skull som han reste till Malmö.

– Om det fanns arbete i Rumänien skulle jag aldrig ha kommit hit, säger han.

Under 2014 började det växa upp läger för EU-migranter i Malmö. Det är mer eller mindre permanenta bosättningar med tält och skjul.

Under våren revs ett läger i Pildammsparken och myndigheter och markägare arbetar intensivt med att få bort de som återstår.

Men det finns även en grupp som varje kväll tvingas söka en ny plats att sova på. Många av dem hamnar i parkerna. Några av dem bodde tidigare i det rivna lägret, andra är nya i staden.

Polisen i Malmö hade tidigare en mer tillbakadragen roll. Men någon gång efter årsskiftet ändrades det. Under våren började de hemlösa migranterna berätta om hur de fick besök av polisen nattetid. Att de blev väckta och uppmanade att lämna platsen.

Det är tidig morgon på Möllevångstorget. Trafiken på Bergsgatan har kommit igång och fruktförsäljarna gör sig redo för dagens arbete. Pietro ser sliten ut. Han har varit upp sedan femtiden. Natten blev ungefär som han befarat.

– Polisen kom klockan två. ”Gå upp och gå härifrån”, sa de. ”Ni får inte sova i parken”. Jag frågade vart vi skulle gå. ”Vet inte, bara gå”, sa de.

Det finns folk som klagar på att ni sover i parken och som tycker att ni skräpar ner. Vad tänker du om det?

– Vi förstör ingenting. Jag har bara en väska och på morgonen tar jag den och går. När vi har ätit frukost samlar vi ihop skräpet och kastar det i en soptunna.

Han reser sig upp och går tillbaka till vännerna som har samlats bredvid statyn, Arbetets ära av konstnären Axel Ebbe. I kväll väntar parkerna igen. Han hoppas på att få sova lite längre den här gången.