Nu börjar Föreningen Stockholms hemlösa en ny era med en ny ordförande, Rolf Nilsson. Han tillträdde den 27 april och han har delvis nya idéer om hur de hemlösas problem ska tacklas. Till skillnad från den förre ordföranden Sten Hurtig, vill han att hemlösa ska integreras i olika bostadsområden.

- När man bygger ett nytt område kan man försöka byta lägenheter med andra områden och öronmärka dem till hemlösa, säger han.

Men Rolf Nilsson tvivlar på att den politiska viljan finns. Hemlösa röstar ju inte eftersom de inte har någon adress som röstkorten kan skickas till, så de kan inte påverka den vägen. För att lösa problemet med hemlösa måste de olika stadsdelarna samarbeta, men även där saknas viljan.

- Jag tror att de inte vill ha oss någonstans inom Stockholms kommun. Vi är varken köpstarka eller konkurrenskraftiga, så varför satsa på oss?

Rolf Nilsson säger att han alltid varit hemlös. Han växte upp i Rågsved men redan som sjuåring blev han omhändertagen och placerad i ett skolhem i Hagsätra, för att han ansågs vara ett bråkigt barn.

- Visst slogs jag. Men det var en reaktion på att jag alltid fick stryk av min far, på min mammas uppmaning.

Sedan placerades han på Skå Hedeby, ett skolhem, ett par år. Där rökte han sin första hasch-pipa vid tio års ålder.

Han flyttades till sitt första fosterhem hos ett gammalt bondepar i Jämtland. Där trivdes han, men efter fyra år tyckte de sociala myndigheterna att paret var för gammalt och tog honom därifrån. Därefter kom han till sitt andra fosterhem.

- Jag minns inte om det var fyra eller fem fosterfamiljer, jag har förträngt den tiden. Det var då jag lärde mig att aldrig lita på människor och att inte tillhöra något.

Sedan blev det ungdomshem i Stockholm där han inledde sin kriminella bana som medlem i olika ungdomsgäng. På Ungdomsvårdsskolan i Småland kom han för första gången kontakt med tabletter, legalt förskrivna av en läkare. 1979 fick han sitt första fängelsestraff för grov stöld och misshandel. Under 80- och 90-talet satt han mest på kåken. 1986 började han använda heroin och han har använt amfetamin i sju år.

För ett år sedan blev Rolf Nilsson drogfri efter att ha försökt lägga av sedan 1997. Nu har han en lägenhet i tredje hand och väntar på en försökslägenhet som han tror att han får nästa sommar.

- Jag tog mig ur drogmissbruket på egen hand med hjälp av min före detta flickvän. Det måste vara ett eget beslut, inte socialtjänstens. Socialtjänsten har varit min mamma och kriminalvården min pappa.

Det är inte oproblematiskt att vara drogfri. Särskilt på våren och sommaren är det svårt att avstå, för då är det lättare att använda droger. Dagligen träffar han folk i föreningen för hemlösa som använder droger.

- De respekterar mitt beslut att avstå. Det är värre med 'vännerna' från den gamla tiden som hela tiden frågar om jag vill ha något.

Han har stor förståelse för dem som inte klarar av att sluta. Han säger att vägen från härbärgen till en försökslägenhet kan ta 14 år. Och under den tiden krävs total drogfrihet.

Då får personen inte ens dricka en öl. Orimligheten i detta försöker Föreningen Stockholms hemlösa påtala för politiker

- Inte ens vanliga människor skulle kunna klara de kraven För att ta sig ur hemlöshet krävs det jobb, fritid och ett nytt nätverk. Då kan man inte placera folk bland 40 av deras gamla kompisar på Hotellhem.

I dag har Rolf Nilsson skaffat sig valpen King som är 10 veckor gammal. Hans mamma är gråhund och hans pappa är antingen en Leonberger eller en stövare. Det lär visa sig med tiden.

- Inte ens en hund kan man ha i en försökslägenhet. Om de säger nej, får jag väl fortsätta att bo i tredje hand.

I dag har Rolf Nilsson ett jobb som ordförande på Föreningen Stockholms hemlösa och avlönas av RFHL. Allt han besitter har han skaffat själv på sina egna villkor. Men när det tog slut med flickvännen för fyra månader sedan bad han socialsekreteraren om 5 000 kronor till en säng och möbler.

- Själv har jag kostat samhället sju miljoner. Jag har dessutom lämnat urinprov för att bevisa min drogfrihet tre gånger i veckan för 6 000 kronor per månad. När jag väl kommit på fötter och får en motgång har de inte pengar till en säng! Sådant tär på självförtroendet.

Om fem år vet inte Rolf Nilsson hur han lever sitt liv. Då har han åtminstone något att välja på: kriminalitet och droger som han väl känner till, eller ett liv med jobb, fritid och bostad.

- Om jag fortsätter att vara drogfri vill jag gärna arbeta med människor och bekämpa det repressiva tänkandet. Man kan inte straffa dem som inget har att förlora. Det är jag ett levande exempel på.

Till sin hjälp har han sin 13-åriga dotter som sökte upp honom på Medborgarplatsen när de hemlösa tältade i december. Henne hade han hållit sig ifrån i åtta år på grund av missbruket. Nu har de träffats flera gånger och håller kontakten via sms.

- Jag förstår att hon behöver tid. Men hon ska veta att jag finns där närhelst hon behöver mig.

Rolf Nilsson hoppas att arbetet med Föreningen Stockholms hemlösa leder till att föreningen inte ska behövas mer. Men nu pågår arbetet med att starta en grupp för tjejer, som han förstår har det ännu värre än hemlösa män. Han försöker även knyta kontakter med andra föreningar och försöker påverka politiker.

- Den 20 juli tänker vi fira Margareta Olofsson på hennes namnsdag utanför stadshuset. Hur är inte riktigt bestämt ännu, men då lär det väl vara tomt i stadshuset när alla är på semester. Margareta betyder förresten pärla, är det därför hon är tyst som en mussla efter ockupationen vid Telefonplan?