Beatrice Unander-Scharin är vice ordförande för Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, och hon betonar hur viktigt det är att det finns någonstans att vända sig för kvinnor som utsätts för våld, även under semestertider.

– Oavsett vilken tid på året man bestämmer sig för att lämna en relation ska det finnas stöd att få. Annars finns det en risk att kvinnor går tillbaka, om de upplever det som svårare att lämna än att bli kvar.

Trots det menar Roks att det finns kommuner där verksamheten går på sparlåga under sommaren, och på andra är det mest vikarier som inte är lika insatta i problematiken. Enligt Beatrice Unander-Scharin får kvinno- och tjejjourer ta ett stort ansvar.

– Det finns ofta en bild av att det kommunen inte klarar av inom sin budget ska kvinnojourer klara av och så har det varit under lång tid.

De flesta av Roks kvinnojourer håller öppet som vanligt under sommaren, men några har tvingats att begränsa verksamheten. Till exempel har vissa stängt telefonjouren under en del veckor, medan andra inte kan erbjuda skyddat boende.

– Våra kvinnojourer drivs med ett snittbidrag på 380 000 om året, vilket är väldigt lite pengar för att driva en verksamhet året runt.

Många gånger är bidragen dessutom kopplade till specifika projekt, och Beatrice Unander-Scharin menar att de skulle behöva ett grundbidrag som går att lita på för att kunna få en bättre trygghet för verksamheten.

Att fler fall av kvinnomisshandel, där förövaren är en bekant, anmäls under sommaren tror Beatrice Unander-Scharin bland annat har att göra med att många umgås tätare under semestrarna. Att många dessutom har barnen hemma kan också leda till mer stress. Men att fler fall anmäls behöver inte betyda att fler blir misshandlade, däremot kan det vara så att våldet syns och hörs mer under semestertider – grannar är hemma mer eller så kanske man umgås mer med släkt och vänner.

På Roks kvinno- och tjejjourer varierar det mellan olika jourer. Medan vissa märker av ett ökat behov av hjälp under sommaren är det tvärtom på andra ställen där sommaren snarare är lugnare än resten av året. Själv har Beatrice Unander-Scharin upplevt att fler kvinnor har sökt hjälp precis efter semesterperioden, och lyfter fram ett exempel från en kvinnojour i Västerås.

– Första veckan i januari hade vi elva kvinnor som inte fick plats på vårt skyddade boende. Många står ut under ledigheten för barnens skull, och lämnar efteråt.