I januari förra året drog Diskrimineringsbyrån Uppsala igång projektet Nätvaro med syfte att förebygga och motverka näthat. Nu i våras lanserade de projektet som den första svenska sajten som tar emot anmälningar från personer i hela landet som upplever att de utsatts för digitala övergrepp.

– Vi fick ett ganska stort genomslag när vi startade. Det var precis efter Uppdrag gransknings inslag om näthat och vi fick in ganska många anmälningar direkt, sedan har det planat ut, säger Andreas Alfredsson, jurist och projektmedarbetare på Nätvaro och Diskrimineringsbyrån Uppsala.

Sedan i februari i år har ett hundratal anmälningar lämnats in till projektet. Jämförelsevis tog Diskrimineringsbyrån Uppsala emot totalt 120 olika fall av diskriminering under hela 2012.

För Andreas Anderssons del går jobbet med Nätvaro ut på att undersöka bevisläget i varje enskilt fall. Han ska ge stöd och råd, hjälpa till med polisanmälningar och med att driva skadeståndskrav civilrättsligt.

– Om vi kan hjälpa till i ett enskilt fall beror på om det faller inom vårt område, utifrån grunderna i diskrimineringslagen och om det är en olaglig handling. Om det inte gör det så ger vi information om hur personen kan gå tillväga för att själv åtgärda problemet. Och om det är olagligt och faller inom grunderna så kan vi försöka att driva ärendet vidare, förklarar Andreas Alfredsson.

Vad gör ni rent praktiskt när ni går vidare med ett ärende?

– Vi kan försöka att kontakta den som publicerat det kränkande materialet och prata med personal på plattformar som bland annat Facebook eller Google för att få bort det. Vi kan även göra en polisanmälan eller förtydliga om det redan finns en. I en civilrättslig process kan vi hjälpa till att driva för att personen ska få ersättning.

Hur har det gått med rättsprocesserna hittills?

– Alla ärenden blir en rättslig fråga, men inget har polisanmälts eller gått till domstol än. Vi är en liten ideell organisation med små resurser, och vi har fått in många ärenden. Vi ser över vad vi kan göra, just nu är det mesta under utredning. Vi vill göra ett bra jobb och går igenom alla ärenden noga. Vi får se till hösten vilka åtgärder det kan bli.

Vad brukar anmälningarna handla om?

– Det vanligaste är att man blivit utsatt för något man upplever som näthat. Att någon har publicerat material som man upplever som kränkande, allt från kommentarer på Facebook och Youtube eller länkar till någon hemsida. Det varierar från väldigt grovt till ett gränsland. Det är ett tufft och svårt jobb att se var gränsen för yttrandefrihet går. Det behövs praxis från domstolarna som vägledning.

Vad kan man själv göra om man blivit utsatt?

– Man kan anmäla till polisen om man upplever det som ett brott, det kan exempelvis vara tal om olaga hot. Även om polisen inte gör något så är det viktigt att få fram i statistiken att det är ett problem. På sociala medier kan man flagga kränkande material och hänvisa till lagstiftning eller sidornas egna användarvillkor – då reagerar de mer. Om det rör sig om förtal istället för diskriminering har man möjlighet att själv ta det till domstol.

Han berättar att projektet Nätvaro egentligen är uppdelat i två delar. Den ena delen är ärendehanteringen, där folk som upplever att de blivit diskriminerade på nätet kan höra av sig och få hjälp. Den andra har ett mer förebyggande fokus genom utbildning. Enligt Andreas Alfredsson utvecklar Nätvaro kurser främst till organisationer som möter folk som är utsatta för näthat, eller till nätaktivister som vill engagera sig.

– Det är intressant att titta på vad man egentligen får säga till en person. Det behövs hittas en balans där yttrandefriheten inte inskränks, men den personliga integriteten bibehålls. Yttrandefriheten på nätet har fått oerhörda konsekvenser.

Vad är målet med projektet Nätvaro?

– Att mänskliga rättigheter respekteras på nätet. Att nätet ses som en arena som är en del av verkligheten – ingen parallell verklighet. Att man ser att det är frågor som får verkliga konsekvenser. Jag tror att det är en inställning och att det krävs en övergång för många, men nätet är en verklig arena som alla behöver förstå och ta tag i.

Vilken metod tycker du att man ska använda för att minska näthatet?

– Det gamla medvetandegörandet. Att se att nätet inte är ett område där man kan härja fritt utan att det får konsekvenser, som vid exempelvis Instagramrättegången i Göteborg.

Andreas Alfredsson syftar på ett fall där två unga tjejer, 15 och 16 år gamla, åtalades för grovt förtal efter att ha startat upp ett anonymt konto hos bilddelningstjänsten Instagram där tjejer i Göteborg hängdes ut som “horor och slampor”. Publiceringen ledde till upplopp vid Plusgymnasiet, med en stor polisinsats som följd. Nyligen dömdes de båda tjejerna till ungdomsvård, ungdomstjänst och till att betala drygt en halv miljon kronor i skadestånd till 38 målsägande. En av dem har överklagat domen.

– Det är bra att det tas på allvar och att polis och andra agerar så det inte upplevs som att man kan göra vad som helst på nätet. Man måste förstå att det man säger på nätet kan få moraliska och sociala konsekvenser. Det finns fall där det slutat med självmord, och det är oerhört tragiskt. Det är svårt att komma ifrån nätet, för det finns ju där hela tiden. Kränkningen blir pågående och kan få en större konsekvens. Får man en kommentar ansikte mot ansikte kan den bearbetas och försvinna, men ligger den kvar på nätet så påminns man hela tiden.

På Diskrimineringsbyrån Uppsala arbetar Andreas Alfredsson i stort sett ensam med frågorna som rör näthat. Han känner sig frustrerad över att inte hinna med att hjälpa alla som hör av sig och upplever att rättsväsendet sviker de människor som drabbas.

– Det är en fråga om bristande resurser. Det bästa vore om det lades större resurser från statligt håll och att man tog problemen på större allvar. Näthat berör många människor och det borde ske en förändring, säger han.