- Man kan säga att Chiquita har hävt sig upp ur ogrästräsket med överkroppen, men de rasslar fortfarande med benen i bekämpningsmedel, säger Mikael Karlsson. Fortfarande använder man ungefär 50 kilo ogräsmedel per hektar och år på bananplantagerna. Det kan jämföras med fem kilo per hektar och år för potatisodlingar, vilket tillhör det mest bekämpningsintensiva inom den svenska jordbrukssektorn.

Mikael Karlsson menar dessutom att Chiquitas reklamkampanj delvis är missvisande, eftersom den ger ett intryck av att bananplantagerna är lika fulla av djur och växter som den övriga regnskogen.

- Sådana här monokulturer är väldigt fattiga på djur och växter. De har en väldigt liten biologisk mångfald och är i princip gröna öknar.

Han tycker dock inte att Rainforest alliance har ställt för låga krav för sin certifiering.

- Nej, funktionen för dem är ju att ändå pressa bolagen att göra lite, men framför allt tycker jag att Chiquita har för låga krav på sin egen produktion. De säljer i länder som Sverige och Finland där miljömedvetenheten är stor, och det finns i dag en väldigt stor efterfrågan på ekologiska produkter som inte riktigt möts av utbudet. Där är stora företag som Chiquita en väldigt viktig aktör.

Enligt Maria Palm, Handla miljövänligt-handläggare på SNF, har Chiquita i jämförelse med andra stora bananproducenter som Dole och Del monte kommit en bit på vägen i sitt arbete.

- De har till exempel plockat bort paraquat och de har gjort mycket för att skydda arbetarna på plantagerna. Till exempel har de infört regler för vilken skyddsutrustning som ska användas.

Paraquat är världens näst mest sålda bekämpningsmedel, och marknadsförs av företaget Syngenta i över hundra länder. Kemikalien används på såväl banan- och kaffe- som kakao- och palmoljeplantager. Plantagearbetare som arbetat med det hälsovådliga ogräsmedlet har bland annat tappat naglar och drabbats av användningssvårigheter, och minimalt oralt intag kan leda till döden. Dessutom tar medlet lång tid för naturen att bryta ner vilket gör att det ackumuleras i jorden.

I Sverige har paraquat varit totalförbjudet sedan 1983, men i och med den översyn av bekämpningsmedel som nu görs inom EU riskerar Sverige att åter tvingas tillåta medlet.

Trots att Chiquita nu slutat använda medlet undslipper de inte kritik från SNF.

- De använder fortfarande gifti-ga bekämpningsmedel och vi är för att man ska odla helt giftfritt, säger Maria Blom, som uppmanar alla miljömedvetna banankonsumenter att endast köpa krav- och rättvisemärkta bananer.

I sin reklamkampanj stoltserar Chiquita med att de uppfyller Rainforest alliances krav på en 'minimal och strikt kontrollerad användning av kemiska bekämpningsmedel'. Maria Blom ger dock inte mycket för Rainforest alliances lista över tillåtna och förbjudna bekämpningsmedel.

- Den listan där det står vad de inte får använda, den gäller bara de allra värsta bekämpningsmedlen, säger hon.

Jakob Falkerby, informatör på Krav, menar att det är svårt att jämföra olika certifieringar eftersom de kriterier som tillämpas är så pass annorlunda.

- Det som skiljer oss från Rainforest alliance, som ju är den certifierare de har använt, är att våra regler förbjuder kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel. Rainforest slliance har rekommendationer om begränsningar. Men för oss är det ju inte en strävan efter att begränsa. Att odla utan kemiska bekämpningsmedel är ju fundamentalt inom ekologisk produktion.

Enligt Jakob Falkerby är de gemensamma beröringspunkterna mellan Rainforest alliance och Krav att båda strävar efter ett hållbart sätt att framställa mat, samt att båda organisationerna ställer krav på sociala rättigheter för arbetarna.

Han vill dock inte göra några generella uttalanden om vilken mängd bekämpningsmedel Chiquita använder på sina plantager.

- Allt det där varierar från land till land och från plats till plats. Det beror på vilken hotbild man har mot ställena där man odlar, som vilka insekter, och vilken miljö man ska skydda. Men bomull, bananer och kaffe är de tre mest besprutade grödorna i världen. Det bör man tänka på som konsument.

Jakob Falkerby menar att Chiquitas nya certifiering är ett steg i rätt riktning, men att det finns mycket kvar att göra.

- Vi hade varit gladare om Chiquita valt att samarbeta med någon ekologisk organisation. Då hade vi jublat. Men Chiquita är åtminstone inte värst längre.

Katarina Rosenqvist, vd för Rättvisemärkt i Sverige, är även hon försiktigt positiv.

- Vi ser det här som ett steg på vägen, men vi skulle gärna se att de tog fler steg och blev både krav- och rättvisemärkta.

Rättvisemärkts arbete går ut på att säkerställa att odlare får skälig ersättning för sina produkter. I likhet med Rainforest alliance utgår de från de regler och normer för arbetsrätt som International labour organisation, ILO, fastslagit. Enligt Katarina Rosenqvist kan det dock finnas en fara med att ställa krav på rättvis behandling av lönearbetare utan att samtidigt erbjuda en högre ersättning.

- Om du inte garanterar extra betalning kan det bli så att producenterna tillförs högre kostnader för att leva upp till kraven och i slutändan får mindre pengar för sitt eget arbete, säger hon.

Chiquita har alltså gått ut i en massiv reklamkampanj för att marknadsföra en certifiering som ställer betydligt lägre krav på ekologi än kravmärkningen, och inte garanterar odlarna extra ersättning utöver vad ILO:s konventioner fastlår. I sitt kampanjmaterial framställer Chiquita Rainforest alliance-certifieringen som ett mellanting mellan krav- och rättvisemärkt, som tar hänsyn till både ekologi och arbetarnas sociala rättigheter. Dock är nio av tio rättvisemärkta produkter i Sverige även kravmärkta, vilket inte framgår av Chiquitas material.

Max Stenbeck, ansvarig för kampanjen på Chiquita Nordic, tycker dock inte att kampanjen är vilseledande för konsumenterna.

- Rainforest alliance står egentligen inte för samma saker, så deras fokus är ju annorlunda jämfört med de andra märkningarna. Deras fokus ligger inte på att bekämpningsmedel inte ska användas utan på långsiktig hållbarhet. Dessutom har varken Krav eller Rättvisemärk fokus på biologisk mångfald eller produktionens inverkan på resten av samhället.

I likhet med krav- och rättvisemärkt utgår Rainforest alliances sociala kriterier från ILO:s konventioner om lagstadgade minimilöner och rätt till facklig organisering. Max Stenbeck är dock inte beredd att medge att Rättvisemärkt nödvändigtvis skulle betala sina producenter mer än Chiquita.

- Jag har inte uppgifter om vad Rättvisemärkt betalar. Av konkurrensskäl berättar vi inte sådana saker för varandra, men det måste ju sedan ställas i relation till någon form av levnadskostnadsindex. Bara för att man betalar mer pengar än minimilönen är det ingenting som säger att det är tillräckligt för att upprätthålla en värdig levnadsstandard.

I Chiquitas reklamkampanj sägs även att alla företagets bananfarmer i Latinamerika är certifierade, vilket Max Stenbeck dock säger inte stämmer.

- Alla bananer som säljs i Sverige kommer från certifierade plantager, men vi har fortfarande plantager i Ecuador som inte är certifierade.

Bananerna från dessa plantager säljs huvudsakligen i länderna kring Medelhavet, där miljömedvetande inte är lika kommersiellt gångbart som i Norden. Max Stenbeck vet inte om eller när dessa bananfarmer kommer att certifieras, men han förutsätter att så kommer ske.

- Oavsett om vi har grodan på bananen eller inte så påverkar det inte vår kostnadsstruktur, eftersom märkningen inte är förenad med någon licensavgift. Det är bara själva certifieringen av plantagerna som kostar.