- Har ni tid att prata med mig, har ni verkligen tid... på riktigt? Så här kan ett typiskt samtal till Bris hjälptelefon börja, säger Kerstin Sjöbratt regionchef för Bris region väst.

Många av samtalen kommer från barn och ungdomar som inte blir hörda, som inte har någon som lyssnar. De flesta samtal rör mobbning och familjeproblem. Oftast räcker det med att barnen får någon att prata med, att de får bekräftelse. I andra fall lotsar Bris barnen vidare och tipsar om vart de kan vända sig.

De unga som har möjlighet e-postar hellre in än talar om de tyngsta upplevelserna. I år fortsatte mejlen till Bris rörande självmordstankar och självdestruktivitet att öka. De flesta, åtta av tio, som bär på dessa problem är flickor.

- Jag tror att pressen på ungdomar generellt har ökat och speciellt kraven på unga tjejer. Man ska vara duktig, ha bra betyg, vara snygg och smal, ha de rätta märkena och rätt kompisar - allting på en gång. Det finns så mycket information idag i media som ungdomarna måste hantera. Marknaden använder ungdomarna i sina syften, riktar sig till dem och skapar en bild av hur man ska vara och se ut, säger Kerstin Sjöbratt.

Samtidigt kan man läsa i Brisrapporten att det blivit svårare för Bris att vidarehänvisa barnen som ringer eller e-postar. Många kommuner har tvingats spara och skära ner och det inte längre säkert att det finns en skolsköterska eller kurator tillgänglig på skolan.

Även om verksamheten i första hand är stödjande och fungerar som en hjälp och ventil, arbetar man också förebyggande. För att uppmärksamma att barn och ungdomar mår dåligt och att allt fler gör skadar sig själva, samlade Bris tillsammans med andra ideella organisationer in dikter och berättelser skrivna av unga. Resultatet blev en bok, Rapport från mitt hjärta, där unga själva skriver om sina känslor och funderingar. Det är en ganska mörk bok som rör ensamhet, olycklig kärlek och existentiella grubblerier men dessa dystrare ämnen det varvas också med ljusare historier och kärleksdikter - bland annat en riktad till sporten innebandy.

Ett annat projekt vänder sig speciellt till unga med utländsk bakgrund.

- Bris betyder barnens rätt i samhället och det ska gälla alla barn, säger Nigar Ibrahim.

Hon arbetar sedan ett par år tillbaka särskilt för att Bris verksamhet i Göteborsområdet också ska nå ut till barn och ungdomar med utländsk bakgrund. Bris bjuder in barn, ungdomar och föräldrar från olika kulturer till dialog. De träffas både i blandgrupper och i grupper med bara ungdomar, föräldrar, män eller kvinnor. På mötena utbyter man erfarenheter och jämför bland annat synen på barnuppfostran, kärlek, könsroller och familjeliv i de olika kulturerna. Den i särklass mest diskuterade frågan både bland barnen och de vuxna är barnuppfostran.

- I många kulturer umgås vuxna mer med ungdomarna, det är något som vi tar tillvara och bygger vidare på, säger Nigar Ibrahim.

Bris arbetar nu med att utbilda fler vuxna och ungdomar till samtalsledare så att verksamheten kan spridas, eftersom den har blivit mycket uppskattad.

- Ofta vill ungdomarna aldrig sluta, och man hör av sig efteråt och säger att man har fått en mycket bättre relation till exempelvis sin mamma, det är jätteroligt att höra, säger Nigar Ibrahim.