”Ljug för oss och kalla det ordets frihet” För ett antal år sedan blev det ett hejdlöst hallå om att vänsterpartiets partiledare kallade sig kommunist. Att han kanske till och med var kommunist och på vilket sätt han i så fall var det var inte intressant. När Lars Ohly till slut började kalla sig socialist var allt hunky dory. Men förändrades därmed Ohlys eller vänsterns politik? Och var det förresten inte så att kommunisterna i det gamla östblocket själva kallade sig socialister?

”Bedra oss och kalla det inkomstpolitik” Men ibland är det bara orden som spelar roll. En skurgumma kan färdas till oanade höjder via städare och lokalvårdare ända till en hushållsnära tjänst om det riktigt vill sig. Men F-skattsedel eller inte så måste städaren hur som helst ta rätt på andra människors skit.

Och frågan som sällan ställs i det sammanhanget är väl vem som städar och vem som smutsar ner. Eller fråga kan man ju göra, men det verkar svårt att få ett svar.

”Håna vårt arbete och kalla det förtidspension” Min pappa är sjukpensionär. Jag vet att det heter något annat nu för tiden, men orkar inte hålla reda på det nästintill orwellska nyspråket. I enlighet med det som skamlöst kallas arbetslinje ska han och ett otal andra straffas för att de inte längre kan arbeta. I vissa fall tvingas de till och med att jobba, trots sjukdom. För det ska ju löna sig att arbeta, gubevars.

Jag fattar det inte, under olika perioder i mitt liv har jag fått a-kassa, studiemedel och socialbidrag. Och tro det eller ej, men jag har alltid fått mindre pengar då än när jag har arbetat(!). Uppenbarligen är det dock inte lika viktigt att det ska löna sig i längden att arbeta.

Men visst låter det fint, arbetslinje? Nästan lite marxistiskt: ”den som inte arbetar, ska heller inte äta”. Fast ni har väl märkt det nu, bakom de fagra orden och ett nytt arbetarparti döljer sig samma gamla högerspöke. Och frågan är väl vad man egentligen menar med att arbeta.

I årets valrörelse kommer samma människofientliga fyrkantspolitik som Claes Andersson bävade för, återigen kläs i nya sköna ord. För när den arbetslösa står till arbetsmarkadens förfogande och socialbidrag kallas försörjningsstöd så är det för vissa som så att en förändring har skett. Jag funderar mest på vem som fick betalt för att byta namn på saker och ting och hur mycket det kostade.

”Förtryck oss och kalla det demokrati” Jag beundrar verkligen skickliga retoriker. Men kännetecknet på en sådan är ju ändå att den har något att säga. Jag känner däremot av politikernas väljarförakt när de istället för att byta politik bara väljer nya ord på gamla saker. Det var väl inte därför de valdes som representanter för folket?

Jag funderar mest på vem som fick betalt för att byta namn på saker och ting och hur mycket det kostade.