När falska löpsedlar blir sanningssägare
Kristian Borg har läst duon
I tjugo år har duon
Tyngdpunkten ligger på gamla löp. Första boken Det kan inte vara sant kom redan 2002. De senaste tio åren har de inte varit lika frenetiska, och redan 2007 erkände de sig ha ”förlorat”: ”Vi håller inte samma kaliber som löpsedelsmakarna. Det går inte att slå dem i absurditet”, sa Adams i en intervju i boken
Så är greppet relevant i dag? Det kan man fråga sig. Kikki Danielsson har ersatts av Leif GW, Magnus Härenstam är död, Reinfeldt förlorade valet och gick till nya toppjobb. Löp blir snabbt daterade. I dag har dessutom alla
Boken fungerar därför bäst som ett bokslut och en kul present för den som behöver en guide i konkret
Bäst är de mindre tidsbundna löpen. Med enkla absurditeter fångar de dramafabrikens värderingar och får en att gapskratta och haja till på samma gång: ”5-årig pojke levde livet. ’Jag älskar varje minut’” och ”4-årig pojke berättar: ’jag är så fruktansvärt lycklig’” är några personliga favoriter. För att inte tala om klassiker som ”Priser på 2 893 slavar som sålts senaste halvåret på Östermalm”. Eller ”Moderat 7-åring stoppade
Men verkligheten är ofta knäppare än dess förvridna spegelbild. Leif GW Persson hade totalt 211 förstasidor i Aftonbladet, Kvällsposten, Expressen och GT under en ettårsperiod (9/9-16–8/9-17), enligt Mediebruset. ”Leif
Visst är det fullt av personangrepp på Kikki Danielsson i boken (och på gatorna när det begav sig), men uthängningen sätter fingret på medielogiken och vänder frågan mot kvällstidningarna. Kikki får här ofrivilligt stå i mediekritikens tjänst genom sitt kändisskap. Kändislivet är ett tveeggat svärd: även kändisar måste få värna sina privatliv, samtidigt lever de på att synas och alltid tacka ja.
Kvällstidningarna frågar inte heller
Den nuvarande mediesituationen gynnar dessvärre dessa underhållningsfabriker. I