Varför är det så få band bestående av kvinnor som spelar på årets festival?

– Det är väldigt enkelt att svara på, det finns nästan inga. Det är väldigt tråkigt. Jag är musiker själv och åker runt en hel del i Europa och det är ytterst ovanligt att träffa kvinnliga musiker inom vår genre, New Orleans-jazz och swing. Jag kan inte ens räkna upp fem kvinnliga band i Europa.

Är det likadant på jazzscenen överlag?

– Kvinnliga solister och sångerskor finns det och några av dem är med på festivalen, bland andra Isabella Lundgren, Tricia Boutté och Marilyn Keller.

Hur ser det ut med åldersspridningen?

– Jag som är 40 år tillhör de absolut yngsta som håller på inom vår genre. De flesta är äldre herrar som har gått i pension eller i alla fall är nära. Varför det är så är svårt att säga. Det finns en liten liten tendens av fler yngre. Men i Danmark till exempel är det väldigt mycket fler yngre. Där har det mer varit folkets musik från början medan det i Sverige mer har varit akademikers musik.

Vad gör ni för att försöka få till en jämnare könsfördelning?

– Vi jobbar för att göra en så bra jazzfestival som möjligt. Vi har ingen aktiv plan för att få hit fler kvinnor. Nu har vi funnits i så många år så vi jagar inte så mycket längre utan det är många band som kontaktar oss. Från kvinnliga band har vi inte fått mer än en handfull förfrågningar genom alla år vi har drivit festivalen. Det har varit en konstant låg andel kvinnor under våra 25 år.