För sex år sedan slogs målet fast om att ”antalet vräkningar ska minska och inga barn ska vräkas”. Det kom till efter en regeringstillsatt utredning om hemlöshet två år tidigare och kunskapen om att barnvräkningar får stora negativa konsekvenser för barnet.

Men vägen mot målet om noll vräkta barn går mördande långsamt. De senaste fem åren har antalet vräkta barn sjunkit från 716 barn 2008 till 569 barn 2012. Fram till mars i år var det 129 barn som förlorade sina hem, de flesta i region Skåne där 28 barn var inblandade i vräkningar.

På nationell nivå är de största åtgärderna regeringen gjort i frågan två: Kronofogden har fått i uppdrag att föra noggrann statistik över barnvräkningar och man har tillsatt en nationell hemlöshetssamordnare, Michael Anefur.

Han tror inte att nollvisionen någonsin kommer att uppnås om man med den menar att ”barn aldrig ska vräkas”, men anser att det förebyggande arbetet ska vara så bra att det finns ett fullgott alternativ för de barn som tvingas från sina hem.

– Inget barn ska behöva hamna på gatan, tvingas bo på hotell eller vandrarhem, det ska vara ett alternativ som är förberett och bättre än så, säger han.

Socialnämnden i en kommun ska inleda en utredning om det är så att en barnfamilj håller på att vräkas. Enligt Socialstyrelsen ska kommunerna aktivt söka upp familjen för kontakt och för att utreda hur vräkningen kan undvikas. Men barns rättsliga skydd mot vräkning får anses vara svagt. Enligt socialtjänstlagen kan det vara så att barnfamiljer har rätt till ekonomisk hjälp att klara hyran, men det görs en bedömning från fall till fall. Kan familjen klara situationen själv på något sätt så har man inte rätt till ekonomisk hjälp. Upprepade problem med att betala hyran leder inte automatiskt till att barnfamiljen kan räkna med socialens hjälp.

I rapporten från 2010 Varför vräks barn fortfarande? lyfts flera anledningar fram till varför det ser ut som det gör. Rapportförfattaren konstaterar frankt att ”barn vräks för att lagstiftningen tillåter det”. Hyresvärden har heller inte skyldighet att informera socialtjänsten vid alla uppsägningstyper och det svaga barnrättsperspektivet i socialtjänstlagen ger inte tillräckligt skydd mot barnvräkningar. Men att införa ett förbud mot barnvräkningar är något som Michael Anefur är starkt kritisk till.

– Det är ett fullständigt vansinnigt förslag som vissa politiker driver. Det låter bra, men då har man inte tänkt på konsekvenserna. Inga hyresvärdar kommer att vilja hyra ut till barnfamiljer och några familjer ser ingen anledning att betala hyran, säger han.

Michael Anefur kan inte säga när det går att förvänta sig att nollvisionen nås, bara att antalet barnvräkningar ska fortsätta minska.

– Det går inte att säga någon tidsram, säger han.

Barnombudsmannen Fredrik Malmberg har under flera år arbetat med att lyfta frågan om barnvräkningar. Senast för en månad sedan hölls ett dialogmöte mellan flera kommuner där positiva exempel lyftes för hur kommuner bör arbeta förebyggande. Barnombudsmannen har också tillsammans med Kronofogden lyft förslag på flera lagändringar för att snabbare nå målet om noll barnvräkningar. Bland annat föreslår man en vräkningsbestämmelse i socialtjänstlagen som ger kommuner en skyldighet att arbeta förebyggande mot vräkningar. Det behövs också en förtydning i socialtjänstlagen som säkerställer att hyran betalas direkt till hyresvärden, tycker de båda myndigheterna.Barn och ungdomar som Barnombudsmannen varit i kontakt med lyfter själva fram flera områden där det brister.

– Barnet är absolut den största förloraren vid en vräkning, det är ett trauma som får stora konsekvenser. Det många barn lyfter är att de sällan själva får någon information kring vräkningen eller möjlighet att föra sin egen talan. Det görs heller inte uppföljningar över vad som händer med barnet efter en vräkning, säger han.