– Att vara fast i en kvinnokropp har känts som att vara inlåst i helvetet, säger Andrè Olofsson.

Han beskriver sin uppväxt på en bondgård utanför Göteborg som ”väldigt tjejig”. Hans föräldrar lät honom leka med dockor och klädde upp honom som en docka. Men redan i femårsåldern upptäckte han att det var något som inte stämde överens mellan den han kände sig som och den han förväntades vara.

Skoltiden är en period som Andrè helst vill glömma. Han gick till skolkuratorn för att prata om att han kände sig som en kille, men kuratorn avfärdade honom med kommentarer som ”det går över”. Han lindade in brösten med gasbindor för att de inte skulle synas, pratade sällan för att folk inte skulle höra hans ljusa röst och slutade under en period att äta för att se mer manlig ut.

Problemen slutade inte i skolan. Andrè har alltid tyckt om att träna och att hålla på med olika sporter, något som inte alltid har varit helt lätt. När han spelade ishockey sa tränaren till honom att han inte fick ta med sig sin flickvän in i omklädningsrummet eftersom de var lesbiska och att det kunde äckla de andra spelarna. Efter detta skrev han ett brev till flera stora idrottsförbund där han frågade hur de skulle hantera en spelare som var transsexuell. Fortfarande har han inte fått något svar.

– Jag har fått komma ut två gånger, säger Andrè. Första gången kom jag ut med att jag gillade tjejer. Andra gången kom jag ut som transsexuell.

Han berättar om när han bjöd hem sina föräldrar på fika för att berätta om sin transsexualitet. Till en början sa de inte så mycket. Men en tid senare bad hans pappa om att få prata med Andrè och de hade ett förtroligt samtal. För hans mamma dröjde det innan hon kunde försonas med tanken på att ha förlorat den dotter hon hade, men nu säger hon istället att hon gläds över den son hon fått, berättar André.

Att operera bort brösten kändes som en befrielse, berättar André. Nu har han även genomgått en könskorrigering, vilket i Andrès fall innebär att han har låtit operera bort äggstockarna. Han har också gått igenom flera hormonbehandlingar och i januari i år fick han ett nytt personnummer som visar att han även i juridisk bemärkelse är en man.

Lagom till West Pride finns nu boken An ordinary boy, som berättar Andrés resa från att ses som biologisk kvinna till att få juridisk status som man. Fotografen Ciprian Gorga har följt och dokumenterat Andrès historia.

– Från början var det tänkt att bli ett reportage, men vi märkte snart att Andrès historia var alldeles för omfattande och viktig för att rymmas i ett reportage. Idén om att göra en bok kom för ungefär ett halvår sedan, säger Ciprian Gorga.

– Fördelen med en bok är att man kan plocka upp den om 10–20 år och se hur synen på transsexualitet har förändrats. Det finns också väldigt lite material om transsexuella i dag och det som finns är oftast sensationsgrejer. Därför vill vi bidra till att lära folk mer om hur det är att vara transsexuell.