Få har nog missat att bokmässan ägde rum den gångna helgen. I år drog mässan nära 100 000 besökare och köerna ringlade sig långa utanför.

Årets tema var Norden och ett av de Nordenrelaterade seminarierna, arrangerat av Översättarcentrum, hade rubriken ”Finns Norden?”. Kan man tala om ett litterärt Norden, och är det bara i Sverige som intresset för de andra nordiska ländernas litteratur är ljummet? Vad översätts och inte, och hur man kan arbeta för att få de olika nordiska litteraturerna att närma sig varandra?

Frågorna är motiverade, för i litteraturens värld är Norden något av ett svart hål. Men tyvärr, och det var ett återkommande problem under de längre seminarierna på mässan, blev det lite för många kockar. Medverkade gjorde den danska redaktören Lenne Wissing; den svenska författaren och översättaren Staffan Söderblom; finska Tiia Strandén från FILI, som arbetar för spridning av finsk litteratur; den isländska författaren Steinunn Sigurdadóttir och den norska journalisten Bendik Wold. Jonas Thente från DN var moderator.

Panelen konstaterade att ett ökat utbyte av litteratur mellan länderna vore önskvärt.

– Åtminstone borde en översättning av alla nominerade i Nordiska rådets litteraturpris till de nordiska språken vara obligatorisk varje år, sa Jonas Thente.

Det mesta nordiska utbytet sker numera på undergroundnivå. Smala tidskrifter publicerar texter över språkgränserna, poeter översätter och sprider varandras dikter och anordnar små, språköverskridande litteraturfestivaler. De storsäljande deckarna översätts visserligen också oftast, men flera av paneldeltagarna menar att det är underströmmarna man har att hoppas på, snarare än ökade initiativ från de stora förlagen.

Kulturutbytet skiljer sig samtidigt mycket åt mellan länderna. I norska litteraturmagasin är till exempel ofta hälften av texterna på svenska.

– Det beror på att norrmännen har en starkare koppling till den svenska kulturen eftersom man har sett på svensk tv sedan barnsben, sa Bendik Wold.

Tiia Strandén undrade om Finland över huvud taget finns i Norden, då finskan skiljer sig så mycket från de övriga språken.

– Inte heller i Finland översätts mycket nordisk litteratur. Norden som fenomen kan uppfattas som tråkigt och påtvingat när man pratar om det som fenomen och från statlig nivå, menade Tiia Strandén. Den nordiska litteraturen blir intressant först i mötet med enskilda texter och författare.

Staffan Söderblom arbetar som skrivarlärare på den populära kursen i litterär gestaltning vid Göteborgs universitet. Där har man nu öppnat upp för ett nordiskt samarbete genom en kurs med fyra deltagare från respektive skandinaviskt land. Staffan Söderblom hoppas dessvärre inte på någon ökad nordism, däremot skandinavism – främst av språkliga skäl.

– Det finns en trend av minskat intresse för smalare litterära genrer, som poesi. Därför har författare ett allt större behov av samarbete över gränserna.

Panelen kom fram till att det visst finns ett litterärt Norden, men kopplingarna mellan länderna är relativt svaga och det finns inget större intresse för en ökad nordism. Tyvärr stannade diskussionen ideligen av. Alla var överens om att en ökad litterär sammanhållning vore önskvärd, men ingen verkade på riktigt tro att den skulle bli av.