Nyligen argumenterade GP för femtielfte gången mot kvotering. Individ och kapacitet ska styra. Jaha, och det gör det idag ute i verkligheten? Tror inte det.

Jag har i tio år arbetat med ett integrationsprojekt kallat "Jämfalda" på mitt arbete på akutvaktmästeriet på Sahlgrenskas akutmottagning. Vi tar emot i första hand unga invandrarkvinnor som får fyra veckors praktik hos oss, en på städet och en i köket. Sedan kan de om de vill söka jobb, och då har de ett försprång jämfört med jobbsökande som ingen praktik har. En del har gått vidare till timjobb, vikariat och fast anställning.

Då händer det att andra vaktmästare klagar och menar att dessa praktikanter får gå före, får en fördel, "kvoteras in". Jaha, men vilka kommer annars in? Jo, ofta söner, vänner, bekanta och kontakter till redan anställda svenska manliga vaktmästare (förstärkt av vissas tanke att vårt jobb är manligt).

Det sker alltså en REELL INKVOTERING av manliga svenskar. Detta motverkas av och balanseras av en PLANERAD INKVOTERING av invandrade kvinnor via "Jämfalda"-projektet. Balans alltså.
Så är det ute i resten av samhället också. Män, medelålders, svenskar, medelklass kvoteras in i verkligheten. Kvinnor, yngre/äldre, invandrare, arbetarklass kvoteras ut. Så länge den reella orättvisan består behövs motverkande rättviseproducerande motkvotering.
I en tänkt framtid när ingen kvoteras in annat än som individ med kapacitet, då kan också motkvoteringen avskaffas. Men inte förrän då.