Recension


Göteborgs Fria

Konsten befinner sig i riskzonen

De 13 konstverken på Världskulturmuseets nya utställning Riskzoner för på många sätt en undanskymd roll i
utställningen. För trots att flera av dem är platskrävande är det
istället de pedagogiska texterna och de retoriska frågorna som tar
överhanden.


Tilltron till Världskulturmuseets förmåga att handskas med samtidskonst är naggad i kanten. Sedan museet öppnade har institutionen tagit ett antal olyckliga beslut, som bland annat resulterade i nedtagningen av Louzla Darabis tavla Scène d'amour i februari 2005 och nu senast ledde till turerna kring Elisabeth Ohlson Wallins utställning. Därför är det intressant att museet valt att göra en utställning som tar upp frågor om risker, eftersom räddhågsenhet och riskbedömningar verkar ha lett till flera av de problem som Världskulturmuseet haft i mötet med konstnärer och samtidskonst.

Utställningen Riskzoner är ett samarbete med La Caixa, som i grunden är en spansk storbank som även driver en rad ideella verksamheter. En av dessa är La Caixas samtidskonstsamling som omfattar över 900 verk och det är från denna fantastiska samling som verken till utställningen är hämtade. Utställningen omfattar 13 internationellt verksamma konstnärer och flera av dem är välkända namn som förekommer på biennaler och i samlingar runt om i världen. För Göteborgspubliken går det exempelvis att återse Adrian Paci som med sitt Pasolinikapell ingick i Göteborgs tredje internationella konstbiennal 2005.
Världskulturmuseet påstår att Riskzoner är en samhällskritisk konstutställning som tar upp det största hoten mot vår värld. Utställningsrummet är svart med dramatiskt upplysta verk och texter. Det första jag möts av är frågan: Blir världen en allt farligare och osäkrare plats att leva på? På en annan vägg kan jag läsa korta citat av bland andra Slavoj Zizek och Zygmunt Bauman. Tillsammans skapar flera av konstverken en mullrande och gnisslande ljudbild som på ett suggestivt sätt förstärker en hotfull känsla i utställningsrummet och som anspelar på utställningens tematik.

Men de 13 konstverken för på många sätt en undanskymd roll i utställningen. För trots att flera av dem är platskrävande är det istället de pedagogiska texterna och de retoriska frågorna som tar överhanden. Konsten blir snarast till ofarliga illustrationer. Som besökare känner jag mig fördummad och pekpinnad. Men så tillhör jag inte heller målgruppen. För det är så uppenbart att utställningen är resultatet av ett digert målgruppsarbete där unga vuxna och museiovana ska lockas till museet. Att Världskulturmuseet måste anpassa sina utställningar utifrån sitt uppdrag och sina arbetsmetoder är en självklarhet. Men för Riskzoner har en didaktisk museitradition fått bli alltför tongivande och konstverken blir enbart till kulisser på en konstpedagogisk scen. Istället för en samhällskritisk konstutställning ser jag resultatet av svensk kulturpolitik, där konsten tilldelas medel först om den omsluts av en instrumentaliserande struktur.

Att skapa väl fungerande samtidskonstutställningar i statlig och kommunal regi är en svår balansgång, där pedagogik och förmedling är huvudfrågor. Att inte stänga ute, utan att nå ut till fler grupper och större publiker är självklara mål som jag tror få motsäger sig. Men en av de viktigaste utgångspunkterna måste vara att ha en stor känslighet för och tilltro till både verk och besökare. En annan är att låta konstverkens många aspekter få ta plats i utställningen. I så många andra sammanhang har Världskulturmuseet visat att de inte backar för det kontroversiella och konfliktfyllda, så varför då detta nervösa tillrättalagda förhållningssätt till konsten? Jag hoppas innerligen att Världskulturmuseet fortsätter att producera utställningar med samtidskonst, men jag hoppas framför allt att de i framtiden kommer att våga låta konsten vara en riskzon.

Fakta: 

<h2>KONST<br>
Riskzoner VAR Världskulturmuseet <br>
NÄR 29 april – 31 oktober</h2>

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

FRIA väljer: Konst

Recension

FRIA:s konstrecensent Andréas Hagström tipsar om det mest intressanta på Göteborgs konstscen.

Göteborgs Fria

© 2024 Fria.Nu