Göteborgs Fria

Jacques Rancière utforskar arbetarnas drömmar

Vad kan det gemensamma i vår tid vara? Den frågan kommer att utforskas av ett par internationellt erkända filosofer på ett seminarium som startar i dag. En av de medverkande är den franske filosofen Jacques Rancière som sedan 60-talet i en lång serie böcker utvecklat ett radikalt jämlikhetstänkande.

Jacques Rancières marxistiska engagemang kom att påverkas av Frankrikes krig i Algeriet och framförallt av de studentdemonstrationer och den generalstrejk som sammanföll under några veckor i maj 1968 i Frankrike.

Boken Arbetarnas nätter från 1981 kom ur ett tio år långt grävande i gamla arbetararkiv, och beskriver hur tjugo franska arbetare från 1800-talets första hälft utvecklade sitt språk för att själva formulera sina drömmar – något de ägnade sina nätter åt istället för att vila inför nästa arbetsdag.

”Maj-68-rörelsen hade tydliggjort sprickan mellan marxistisk teori och den komplexa historien om faktiska former som arbetares frigörelse tagit sig”, skriver Rancière i ett förord. Han beskriver boken som en motreaktion till den tidens dominerande vänsterteori, vilken förklarat arbetarnas underordning med att de var oförmögna att känna igen just sin underordning, och därför behövde hjälp av intellektuella för att utbildas till frigörelse. Istället ville Rancière skriva en alternativ historia som byggde på arbetarnas egna åsikter, minnen och tankar utan omtolkningar, och under arbetets gång gjorde han en del upptäckter:

”Jag utgick från att jag skulle hitta primitiva revolutionära manifest, men vad jag istället fann var texter som i förfinat språk krävde att arbetare skulle erkännas som jämlikar och att deras argument skulle bemötas med genomtänkta motargument.”

De texter Rancière utgick ifrån var olika egenproducerade tidskrifter som arbetarna skrivit och tryckt, nattetid, men också sparade brevväxlingar och dagböcker. I dessa fanns allt från vardagsbeskrivningar, poesi, och filosofiska spekulationer, till politiska program och utopier. Boken sorterar dem under tre rubriker – arbete, militans, och klassmedvetande. Men intentionen att upplösa konstruerade uppdelningar syns också i bokens komposition, och kategorierna är flytande.

Byggt på en ångest över förlorad tid försökte dessa arbetare stjäla tillbaka de nätter som annars skulle ha ägnats åt återhämtning. Genom att använda den stulna tiden, även pauser i arbetet under dagen, till att diskutera och skriva skapade man sig fickor av frihet, avbrott där den förutbestämda uppdelningen mellan de som var menade att kroppsarbeta och de som var menade att tänka, kunde upplösas. Rancière tyckte att dessa arbetare inte behövde någon som förklarade klassamhällets strukturer för dem; det problem de hade att kämpa emot var språk, attityder, synsätt och gester som påtvingats dem, som de gjorde uppror emot, och själva ville formulera:

”Det finns inte en folklig intelligens som är upptagen av praktiska frågor, inte heller en lärd intelligens som sysselsätter sig med abstrakt tänkande. Det finns inte en intelligens ägnad åt det verkliga och en annan ägnad åt fiktion. Det är alltid samma intelligens.”

Genom att se värdet i dagdrömmeriet likaväl som i teoretiserandet, och genom att beskriva formulerandet av drömmar, ger boken också ett värde åt längtan, och visar hur det bortom behov och begär finns längtan som en subversiv kraft. Arbetarna ville inte identifiera sig med en viss klass, deras gemenskap byggde på längtan bort från prekariatet, utsattheten. Deras metod var att artikulera sina drömmar istället för att sublimera dem, det vill säga att använda sin tid till att formulera sina önskningar istället för att tro att lönearbetet skulle tillfredsställa deras kreativa behov – vad vi i dag skulle kunna kalla arbete i hopp om självförverkligande.

5 Se program för konferensen What Is the Common? på kalendariet sid 9.

Fakta: 

What Is the Common?

Yitzhak Laor, i dag kl 15

Antonio Negri, i dag kl 16.30

Jacques Rancière, i morgon kl 15

David Harvey, i morgon kl 16.30

Var: Campus Linné, Linnéplatsen (Seminariegatan 1 / Övre Husargatan).

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Social konst bygger gemenskap

I Houston har konstnärer och boende tillsammans upprustat det eftersatta Third Ward utan att det lett till gentrifiering. Kalle Brolin har träffat en av de medverkande i konstprojektet Project Row Houses, som pågått oavbrutet sedan 20 år tillbaka.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu