Göteborgs Fria

Ny rapport synliggör sjuka med socialbidrag i Biskopsgården

– De syns inte och märks inte, men de finns, säger Christian Brunsson på socialtjänsten i Biskopsgården. Han är en av tre författare till en ny rapport där 15 Biskopsgårdsbor får berätta om hur det är att vara sjuk och leva på socialbidrag.

Helena har i flera år kämpat med sin sjukdom, sitt missbruk och mot myndigheterna som finns till för att hjälpa personer i hennes situation. Hon har flera gånger överklagat försäkringskassans beslut att dra in hennes sjukpenning, samtidigt som hon kommit med nya läkarintyg och levt på socialbidrag.

Artikel 1:

Rapporten, som fått namnet ”I skuggan av välfärden”, tar upp problematiken med att vara för sjuk för att kunna jobba men för frisk för att få sjukersättning och därför vara tvungen att leva på socialbidrag.

– Det här är en grupp som farit väldigt illa i vårt välfärdssystem, men som samtidigt är osynlig. Med den här rapporten vill vi göra dem synliga, säger Christian Brunsson.

Rapporten bygger på intervjuer med 15 personer, både kvinnor och män, svenskar och invandrare, som befinner eller befann sig i den här situationen. Intervjuerna gjordes av en forskare på Göteborgs Universitet, efter nära samarbete med skribenterna, som alla är socialsekreterare i Biskopsgården.

– Det hade kunnat bli så att personerna inte vågat berätta exakt hur det ligger till om de pratat direkt med oss. På det här sättet fick vi deras historier helt ocensurerade, säger Christian Brunsson, som fortfarande inte vet vilka intervjupersonerna är.

Rapporten tar främst upp hur kontakten mellan de enskilda individerna och fyra myndigheter, socialtjänsten, arbetsförmedlingen, vården och försäkringskassan, fungerar. Det står att intervjupersonerna ofta har svårt att förstå myndigheters beslut, eller var de ska vända sig med olika frågor. Enligt skribenterna vittnar intervjuerna om ett system som inte är anpassat för de allra svagaste.

– Det var lite av en chock när vi läste igenom intervjuerna. Vi visste inte att det var såhär illa, och jag blev ledsen när jag förstod det. De här människorna känner att ingen lyssnar på dem, säger Christian Brunsson och berättar om en man i rapporten som ville bli busschaufför men istället fick en svetsutbildning.

– Det är som att kasta pengar i sjön. Myndigheterna måste lyssna på individernas önskemål, de begär inte mycket, säger han. Han menar att myndigheterna ställer krav på individerna att vara flexibla, då måste det finnas krav på att myndigheterna också är flexibla i den hjälp de erbjuder.

Han säger också att det händer att personer trillar emellan myndigheterna.

– Vem tar ansvaret? Dessa individer bollas mellan myndigheterna på ett omänskligt sätt, säger han.

I en rapport från Socialstyrelsen från 2004 uppgavs det att 15 procent av landets socialbidragstagare var sjuka men nekats sjukersättning. Christian Brunsson menar att det är ett stort problem som ofta glöms bort och att mörkertalet är stort eftersom många kommuner saknar mätverktyg.

– Vad jag vet är det här den första rapporten i sitt slag, säger han. Det är svårt att säga varför problemet inte tittas närmare på, men det borde verkligen göras en nationell undersökning för att se vad som behöver åtgärdas.

Artikel 2:

Helena, som egentligen heter något annat, tog kontakt med försäkringkassan för sex år sedan. Då hade hon levt med trötthet, feber och ledvärk i flera år. Eftersom hon trodde att hon förorsakat sig problemen själv genom ett långvarigt cannabis-missbruk, ville hon egentligen inte gå till läkaren.

– Men till slut gick det inte längre. Mitt liv gick ut på att jobba och vila. Jag tog inte ens ut någon semester eftersom jag ville spara dagarna till de tillfällen när jag inte orkade gå till jobbet, säger hon.

Helena blev då sjukskriven från sitt jobb som trafikledare på ett taxibolag och fick sjukpenning. Hon jobbade fortfarande 25 procent men blev tröttare och tröttare. En dag hittade hon en knöl under bröstet, det visade sig att hon hade en form av reumatism, en allvarlig inflammation som sätter sig på kärlen i halsen.

– Trots att det var en allvarlig diagnos blev jag glad när jag fick den. Plötsligt förstod jag var min trötthet och värk kom ifrån, säger hon.

I samband med att hon fick diagnosen märkte hon att hon började bli förvirrad och gick åter till läkaren. Det visade sig att hon också hade en ovanlig typ av hjärninfarkt.

– Jag började ta fel spårvagn, komma för sent till jobbet, glömma bort min adress och tappa bort saker, säger hon.

Trots hennes två diagnoser ifrågasatte försäkringskassan hennes sjukdom. Efter att en försäkringsläkare undersökt henne bedömde han att hon kunde arbeta och i princip var frisk nog att söka vilket arbete som helst. Trots att läkarintyg, från både neurolog, reumatolog och läkare på vårdcentralen, sa motsatsen.

– Vem skulle anställa någon som glömmer bort allt och måste vila mest hela tiden?, säger hon.

När sjukpenningen trots allt drogs in tvingades Helena att vända sig till socialtjänsten i Biskopsgården, som tyckte att det var självklart att de skulle hjälpa henne. Hon säger att hon är nöjd med kontakten med socialtjänsten och att det är den enda myndighet som varit flexibel och reagerat positivt på att hon kommit med egna idéer på hur problemen ska lösas. I övrigt är hon inte nöjd med hur hon har blivit behandlad.

– Jag har alltid vetat hur jag vill lösa mina problem, men då har jag blivit negativt mottagen hos myndigheterna. De vill lösa mina problem på sitt sätt och är inte det minsta flexibla, säger hon. Hon syftar främst på försäkringskassan, som inte hjälpt henne med rehabilitering trots att hon bett om det flera gånger.

– Samarbetet mellan myndigheterna och individerna fungerar inte i praktiken. Inte samarbetet myndigheterna sinsemellan heller, säger hon och tillägger att det är en skam för vårt samhälle att människor som jobbar, betalar skatt och sköter sin ekonomi inte får hjälp när de blir allvarligt sjuka.

Helena har dock inte gett upp hoppet än. Hon har överklagat försäkringskassans beslut och Länsrätten ska ta upp ärendet senare i vår. Hon hoppas att hon ska börja må bättre så att hon kan göra det hon drömmer om, arbeta med unga tjejer som är på väg åt fel håll.

– Jag har varit där själv, och lyckats ta mig ur det, säger Helena och påpekar att hon varit drogfri i två år.

Hon säger att hon inte bara vill ha saker, utan att hon verkligen vill ge tillbaka också, men att hon behöver den hjälp hon inte får för att komma dit.

– Bevisligen är jag allvarligt sjuk. Alla läkare är överens och jag har en väldigt klar diagnos. Vad mer krävs för att få hjälp? undrar hon.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Boihop vill se socialt hållbara bostäder utanför ramarna

Det är för många likatänkande män och för få nytänkare och kvinnor i byggbranschen vilket gör att utvecklingen har stagnerat, menar Birgitta Rang, ordförande i föreningen Boihop. Föreningen vill se friska fläktar och nya tankar inom byggbranschen, och ser kollektivhus på Backaplan och i Östra Kålltorp som nästa steg på vägen.

Göteborgs Fria

Ny mottagning för prostituerade i Göteborg

Göteborg tar nya tag för att hjälpa stadens prostituerade genom att hålla Sexualmedicinskt centrum öppet på speciella tider. Då ska prostituerade kunna komma dit för att testa sig för sexuellt överförbara sjukdomar och få råd och stöd.

Göteborgs Fria

Majorna riskerar att somna när lokaler ombildas till lägenheter

Majorna är än så länge en pigg stadsdel av blandstadskaraktär, med kaféer, kiosker och andra småföretag i landshövdingehusens bottenvåningar. Men när butikslokalerna nu byggs om till lägenheter blir området tröttare och kritiker är oroliga för att Majorna är på väg att bli en så kallad sovstad.

Göteborgs Fria

Osäker framtid för omtvistad skog

Verle gammelskog, fem mil nordost om Göteborg, är avverkningshotad. Ägaren vill avverka skogen innan det ekonomiska värdet sjunker, men föreningen Ett klick för skogen har inte gett upp hoppet om att samla in tillräckligt med pengar för att kunna rädda skogen.

Göteborgs Fria

Säkrare HVB-hem i regionen

Vart tredje svenskt hem för vård och boende för barn, HVB-hem, brister i säkerhet visar en ny rapport. Lika många har bristande kvalitet. I Västra Götaland är siffrorna emellertid lägre, här har vart tionde hem bristande säkerhet.

Göteborgs Fria

© 2024 Fria.Nu