Carl Bildt – är du fortfarande arg?
Carl Bildt stod i aulan och plattade till dig inför hela skolan. Jag såg det på nyheterna, det är nästan 15 år sedan men jag undrar: är du fortfarande arg? Han pratade om EG för snart skulle vi gå med. Du sa från golvet att du inte tyckte att Sverige skulle ge upp sin alliansfrihet.
Han avbröt och sa att EG inte var någon militär union.
– Men den kommer att bli, sa du.
– Nej, sa Carl Bildt och pekade på dig med hela armen.
Du kapitulerade med en axelryckning inför detta kostymspråk. Du var en gymnasietjej, han var statsminister.
Men han ljög ju. Redan i Maastrichtfördraget från 1991 som lade grunden för EU står att ”en gemensam försvarspolitik, som med tiden skulle kunna leda till ett gemensamt försvar”, ska utformas på lång sikt.
2004 bildades en ny EU-myndighet, European Defence Agency. Den ska se till att vi får en effektiv och samordnad europeisk vapenindustri. Produktionen ska delas upp i ”centers of excellence”. Det betyder att varje land bidrar till unionens vapenarsenal med det som det är bäst på. I EU-protokoll ser man att Sverige helhjärtat stödjer denna utveckling mot en försvarsindustriell allians.
Sveriges högsta militär Håkan Syrén har nyligen utnämnts till överbefälhavare för hela EU. Varför ska man ha en sådan i en icke-militär union? Och varför blir det en svensk som får posten? Försvarsminister Sten Tolgfors säger till EU-kommissionens tidning Europaposten att han ser det som ”ett tydligt tecken på att Sveriges aktiva roll inom EU:s säkerhets- och försvarspolitik är uppskattad”.
Jag undrar: är du fortfarande arg?
Nu i december skickar EU för första gången ut sjöstyrkor i strid. De ska till Somalias kust för att skydda handelsfartyg mot pirater. Det låter okontroversiellt. EU ska agera militärt som ett komplement till FN. Men vart leder det oss? EU:s sjöstyrkor kan etablera sig som en god kraft genom att bekämpa pirater, för att sedan sättas in i mer kontroversiella konflikter. Varför tar de inte bara på sig de blå hjälmarna och inordnar sig i FN:s led istället?
”Jag är särskilt glad att det blir under brittiskt befäl. Storbritannien är en stor maritim makt och det har ett symbolvärde”, säger Frankrikes försvarsminister Hervé Morin, citerad i Europaposten.
Det har han rätt i. Frågan är om man i alla de länder vars soldater genom tiderna har stått på fel sida av de brittiska gevärsmynningarna ser det som något lika positivt.
Storbritannien leds just nu av en premiärminister som 2005 sa till Daily Mail: ”Den tid när Storbritannien måste be om ursäkt för det brittiska imperiet är över. Det borde vi fira”.
Socialdemokrater och borgare brukar hävda att vi är alliansfria så länge vi inte lovar något annat land att försvara det vid en attack på dess territorium. Men Lissabonfördraget som riksdagen just har godkänt innehåller just försvarsgarantier, och den enda formulering som ska skydda Sveriges alliansfrihet lyder: ”Detta skall inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik.” En formulering som är så vag att den om några år inte kommer att vara vatten värd.
Fast egentligen är det rätt ointressant hur vi skulle bete oss vid en militär attack mot EU, för den frågan är så hypotetisk. Det viktiga är hur vi agerar i världen just nu. EU har sänt ut trupper till andra länder åtta gånger sedan 2003. Verkligheten är att vi står axel mot axel med de forna kolonialmakterna och försvarar samma intressen.
Jag undrar: är du fortfarande arg?