Par i jazz
Vägen till berömmelse har varit relativt kort för Mariam Wallentin och Andreas Werliin. Sedan debutskivan förra året har duon tagit emot hyllningar från flera håll, och i januari
tilldelades de Rikskonserters anrika pris Jazz i Sverige.
Rikskonserter är modiga som ger oss priset, säger Mariam. Vi spelar ju inte direkt jazz, men jag kan förstå att man ändå kan tolka vår musik som jazz. Den är ganska öppen och är en blandning av en massa olika stilar, och som lyssnare är man fri att tolka in det man själv tycker att man hör.
- Samtidigt kan vi ta emot priset med mer värdighet nu jämfört med för några år sedan, fortsätter Andreas Werliin.
Han påpekar att det är först nu, när duon vågat gå ifrån de förväntade jazzklichéerna och hittat sitt eget uttryck, som de får ta emot utmärkelsen.
Vi har stämt träff på ett kafé i Majorna, i kvarteret där det gifta paret har sin hemvist. Det märks ganska snart att de är vana att uppträda tillsammans i intervjusammanhang. De avbryter varandra på ett fint sätt och den ena påbörjar ofta en mening som den andra avslutar utan att de verkar vara medvetna om det själva.
Denna dialogiska kommunikation känns igen från deras musikskapande. Den som sett dem på scen kan vittna om en alldeles särskild dynamisk stämning, där Mariams rösteskapader följs upp av Andreas frenetiska slagverkande. Till skillnad från många andra band, där trummisen ofta har en ganska undanskymd roll och sångerskan står i centrum, består Wildbirds and Peacedrums av två lika viktiga delar, precis lika oumbärliga för helheten. Andreas Werliin håller med om att det finns en speciell känsla i musiken, som kommer sig av att de har mer än bara ett band ihop.
- Det finns ett lugn, vi är trygga med varandra på ett annat sätt än vad som kanske är vanligt i ett band. Oavsett hur en spelning går så vet vi att när vi går därifrån går vi hem tillsammans.
- Samtidigt är vi nog inte lika disciplinerade som andra band, det händer att vi har bestämt oss för att repa men väljer att ta sovmorgon istället, tillägger Mariam.
Priset Jazz i Sverige har tillåtit dem att spela in sin andra skiva, med titeln The Snake. Samtidigt ska debuten Heartcore, som kom förra året, lanseras utomlands. Att arbeta med flera saker samtidigt är inget problem för Mariam och Andreas.
- Vi försöker att inte jobba på det traditionella sättet, där man först ger ut en skiva, sen åker på turné och sedan sätter sig i studion och spelar in nästa, säger Andreas Werliin.
- Att släppa en skiva en är en pusselbit i hela skaparprocessen. Vi ser inget självändamål med att ge ut den perfekta skivan, utan det känns mer som ett avstamp mot nästa grej, säger Mariam. Hon tillägger att de aldrig har velat ge ut enstaka hitlåtar, utan ser sitt musikskapande som en helhet.
- Det viktigaste är att göra musik som berör, som går in någonstans i hjärtat.
Nya skivan beskriver de som lite modigare, säkrare och mer dramatisk än den förra. Andreas berättar att de har jobbat mycket med att hitta nya klanger, och använt en del nya instrument såsom oljefat, marimba och santor, ett persiskt hackbräde.
- Nu vågar vi låta mer som ett band, och inte som en liten duo, säger Mariam, och förklarar att de inte ser sig som 'offer' för att de bara är två i bandet. Snarare har de hittat sin grej, sitt speciella uttryck och de saknar inte fler bandmedlemmar.
Det är på scenen duon trivs som bäst, och de ser fram emot att nu få åka på turné runtom i världen. I sommar väntar festivalspelningar i Sverige och turnéer bland annat i Kina, USA, England och Tjeckien. Releasefesten för nya albumet äger rum i Stockholm, och i mitten av april får även göteborgarna en chans att se och höra dem.