Den 10 januari rapporterade SVT Nyheter Väst att Borås djurpark avlivat 9 av 13 lejon som fötts i parken de senaste sex åren – trots att de varit fullt friska.

Nyheten har väckt uppståndelse runt om i Sverige och även uppmärksammats i internationella medier. Men att friska djur avlivas på djurparker är egentligen inget nytt, enligt Lena Lindström, etolog på det djurrättsliga idéinstitutet Vethos.

– Att djurparker föder fram ungar som de vet att det inte finns platser till är väldigt vanligt och något som man vetat om innan, säger hon.

Ur ett djurrättsperspektiv är denna fråga dock bara toppen på isberget när det gäller djurparkernas verksamhet. Lena Lindström kan inte se några argument för att behålla djurparker över huvud taget utan jämför dem med fängelser.

– Det är rimligt att dra paralleller till om det var människor som föddes upp på det här sättet. Att ha sin frihet och autonomi är grundläggande för oss och det finns ingen anledning att tro att andra djur inte värderar det lika högt.

Extra problematiskt blir det när djurparkerna är kommunala och därmed finansieras med skattepengar, menar hon. Exempel i Sverige är djurparkerna i Lycksele och Slottsskogen i Göteborg samt Avesta visentpark. Ett annat är just Borås djurpark, där Andreas Ekström (S) är styrelseordförande. Hans främsta argument för att kommunen ska driva en djurpark är dess betydelse för stadens identitet och turistnäring, genom att den lockar 250 000 besökare om året.

Har rapporteringen kring avlivningarna påverkat Borås stads syn på verksamheten?

– Nej, djurparkens sätt att bedriva djurpark har vi inga synpunkter på. Men vi har fått upp ögonen för att kunskapen om att det går till så här på alla djurparker i Sverige inte är så stor, och att vi måste öka kunskapen hos besökarna om vad vi gör och varför.

Andreas Ekström delar inte uppfattningen att grundidén med djurparker är etiskt fel. Istället lyfter han fram att Borås djurpark inte är vinstdrivande, tvärtom gick den förra året med 11 miljoner kronor i förlust, och att ägardirektiven betonar arbetet med bevarande, forskning och utbildning.

– Man kan inte alltid mötas i sina uppfattningar men man måste ta in det goda arbete som görs på Borås djurpark. Precis som WWF och FN säger är djurparker en viktig del av att bevara arter för framtiden och Borås djurpark är en viktig europeisk aktör för bevarandearbete.

I fjol föddes till exempel totalt fem afrikanska elefanter i bevarandeprojekt i Europa, varav två honor i Borås. En stor och bred genbas på världens djurparker kommer att krävas om vilda elefanter dör ut helt i Afrika inom 20–25 år, enligt Andreas Ekström. Visst finns det skräckexempel bland djurparker men han menar att mötet mellan besökare och djur i Borås är jämlikt.

– Det är lätt att vara fördömande kring djurparker generellt, men jag anser att Borås djurpark har en djurhållning i världsklass. Det går inte att komma ifrån att det är en konstgjord miljö men djuren får absolut inte vara bakom galler, eller i shower som på Kolmården. Vi vill inte utnyttja djuren.

Utnyttjandet av djur är dock en förutsättning för alla djurparkers verksamhet, menar Helena Pedersen, docent i pedagogik och forskare i kritiska djurstudier vid Göteborgs universitet.

Historiskt har djurparker sin grund i exploatering och kommers. Syftet från början var underhållning, att visa upp exotiska djur som uttryck för imperialistisk makt.

Än i dag är många svenska djurparker kopplade till nöjes- och konferensanläggningar.

– När man blandar in ekonomiska intressen kommer djurens intressen i andra hand. Varför ska just djurparkerna hantera bevarandearbete när det är så nära kopplat till underhållningsmomentet?

Helena Pedersen tror att både bevarandearbete, forskning och utbildning kring djur sköts bättre av andra aktörer. Hon beskriver dessa argument som greenwashing och säger att de började användas för att rättfärdiga djurparker i takt med att kritiken mot dem växte.

– I modern tid har inte alla besökare varit bekväma med att se djur bakom lås och bom. Då har djurparkerna utvecklat strategier för att bemöta kritiken.

Lena Lindström håller med. Att djurparker skulle bidra till att bevara hotade arter håller helt enkelt inte som argument, menar hon.

– Hade det verkligen varit bevarandeprojekt hade det inte funnits något behov av publik. Man väljer arter som är snygga, karismatiska och lockar besökare och inte de som det finns hopp om att kunna släppa ut.

Dessutom väcker argumentet om bevarande djupare etiska frågeställningar kring vilket som väger tyngst, individens rättigheter eller artens. Lena Lindström frågar för vems skull bevarandet sker – är det för djurens skull eller för människans?

– Jag kan aldrig se att det är värt att offra individer för något så abstrakt som en art. En art har inget egenvärde, ingen känsla, ingen vilja att leva. De individerna har inte gått med på att vara representanter för sin art och sitta där i fängelse för att det någon gång i framtiden ska finnas vilda pandor igen.

Lena Lindström tycker inte heller att pedagogisk verksamhet rättfärdigar djurparkernas existens. Hon hänvisar till en studie från 2010 av fem forskare vid universiteten i bland annat Emory, Georgia State och Arizona State i USA, enligt vilken utbildningseffekten är mycket mindre än vad som ofta hävdas.

”Hittills finns inga övertygande eller ens särskilt suggestiva bevis för påståendet att djurparker och akvarier främjar attitydförändringar, utbildning och intresse för naturvård hos besökare,” skriver de.

Att besökare skulle lära sig att respektera djur genom att se djur som inte respekteras menar hon är motsägelsefullt.

Enligt Helena Pedersen sänder djurparker många omedvetna och problematiska signaler till besökarna. Exempelvis att djuren finns till för vår skull, att vi har rätt att betrakta dem när vi vill och att vi har makt att stänga in och visa upp dem mot betalning.

– Man kan få en bild av att det finns en enorm mångfald av djur på jorden, men koncentrationen signalerar att de inte är hotade, för de finns ju här. Det blir en massa sådana budskap som är svåra att bortse från.

Många djurparker marknadsför sig med att besökarna får ett möte med vilda djur, men enligt Helena Pedersen blir det ett konstruerat möte eftersom djuren är där helt på människans villkor.

Så vitt organisationen Djurens rätt vet finns ännu inget land i världen som har förbjudit djurparker helt.

Men helst skulle Helena Pedersen se att djurparkerna på sikt fasades ut och gjordes till räddningscentra för djur från djurparker och djurindustri.

– Jag har svårt att argumentera för att djurparker har något existensberättigande över huvud taget. Ur ett filosofiskt perspektiv är det problematiskt att vi tar oss rätten att utnyttja andra djurarter, avslutar hon.

Studien som citeras ovan finns att läsa på www.hsi.org/assets/pdfs/aza_study_marino_et_al_2010.pdf.