Debatt


EU-toppmötet

  • Jean-Clude Juncker och Stefan Löfvén står värdar för EU-toppmötet i Göteborg den 17 november där de förespråkar en hög tillväxt under socialt acceptabla former. En utopi, menar Per Hernmar från Det Alternativa EU toppmötet i Göteborg.
Göteborgs Fria

Toppmötet är ett angrepp på arbetsrätten

EU-toppmötet om tillväxt och sociala frågor kan bli ett avstamp för EU att genomföra ett omfattande angrepp på arbetsrätten inom hela EU, skriver Per Hernmar från det alternativa EU-toppmötet i Göteborg.

Den 17 november har har Stefan Löven inbjudit EU till ett informellt EU-toppmöte om tillväxt och ett ”mer socialt Europa”. Regeringens tanke är att det ska vara möjligt att främja en hög tillväxt och samtidigt möjliggöra att det sker under socialt acceptabla former. Detta kan synas vara ett gott syfte men en närmare granskning visar dock något annat.

I underlagen inför toppmötet framgår att tillväxten ska ske genom frihandelsfördrag som CETA med Canada och JEFTA, med Japan samt genom ökad internationell konkurrens. Dessa frihandelsavtal har kritiserats hårt för att innehålla storföretagens förlikningsdomstolar som är överordnade nationell lagstiftning. Företrädare för TTIP/CETA har bekräftat att en av målsättningarna varit att befrämja ett stärkande av de stora konkurrenskraftiga företagen – på bekostnad av mindre företag. Det kommer att leda till arbetslöshet och omstrukturering.

EU-parlamentet och kommissionen har lagt fram ett 20-punktprogram kallat europeiska pelaren för sociala rättigheter, men det är bara icke förpliktigande sociala fraser som redan finns inskrivna i bland andra EU-konstitutionen. De sociala frågorna är tydligt inte EU:s kompetensområde. I den europeiska pelaren för sociala rättigheter framgår att de ”sociala” åtgärder man förespråkar mer är sådana som sätts in för att behålla ”EU:s konkurrenskraft” och som EU redan står för som bort med ”diskriminerande” handelshinder. Ett annat exampel är att man skriver: "ta bort onödiga hinder för rörlighet inom varu- och tjänstesektorn till exempel skillnader i nationella regelverk, diskriminering eller förbud". Detta gäller inte minst besvärliga miljöbestämmelser och arbetsmarknadsregler.

EU har en negativ inställning till välfärd i offentlig regi. Istället innebär EU:s politik att välfärdstjänster och institutioner överförs till det privata näringslivet. Välfärden blir en social marknad där EU-medborgare har rätt till välfärdstjänster till ”rimliga kostnad”. Är man fattig ska man ändå kunna få ”stöd” för att kunna ta del i dessa väsentliga tjänster.

Samtidigt som EU:s inre marknad expanderat har fattigdomen ökat. Några verkliga åtgärder eller förbud för fattigdom lämnar inte EU-dokumenten. Inte heller nämns alla de miljoner människor som inte är EU-medborgare eller vistas här utan tillsänd – dessa tvingas fortsätta leva sina liv i en skuggtillvaro utan mänskliga och sociala rättigheter.

Den europeiska fackföreningsrörelsen har lagt fram ett förslag till EU om ett socialt protokoll som tillägg till EU-konstitutionen. Protokollet uttrycker klart att sociala rättigheter och förmåner ska ha företräde före den inre marknadens fyra friheter; varor, tjänster, kapital och arbete. Protokollet antogs med knapp majoritet i EU-parlamentet våren 2017. Samtidigt antogs EU-kommissionens förslag till Europeiska pelaren för sociala rättigheter som är det uttunnade dokument som utgör underlag för mötet 17 november. Vad som i själva verket är centralt i detta dokument är att arbetsgivarna ska ”få den flexibilitet de behöver för att snabbt anpassa sig till ändrade ekonomiska förutsättningar”. Man talar även om ”innovativa arbetsformer”. Det betyder att EU nu på bred front vill införa de avregleringar av arbetsmarknaden som Frankrikes Macron nu ska försöka införa. Därmed kan det informella EU-toppmötet om tillväxt och sociala frågor i Göteborg bli ett avstamp för EU att genomföra ett omfattande angrepp på arbetsrätten inom hela EU.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2024 Fria.Nu