• En gång i månaden arrangerar Christofer Björlin och Simon Poulsgaard Gothenburg Guerilla Queer Bar.
  • Gabrielle Baker, i mitten av bilden, anordnade kvällens dragsalong. Jenny Ragnar Hyltén-Cavallius och Freja Holmberg är några som deltar denna kväll.
  • Dragpersonan brukar komma narturligt under förvandlingsprocessen, berättar Freja Holmberg. ”Ofta bara händer det, och man blir någon man kanske inte tänkt sig från början.”
Göteborgs Fria

Den queera takeovern

Bristen på egna uteställen för hbtq-personer har lett till att flera väljer att ta saken i egna händer. ”Queer takeover är ett sätt att visa att vi också finns här och att vi också är en del av samhället”, säger Simon Poulsgaard.

Ljusslingor i olika färger lyser upp innergården där folk pratar högt över halvtomma ölglas. Någon bjuder bort en cigg och en annan vinkar fram sina vänner genom vimlet. Men det ligger någonting outtalat i luften. Mitt framför allas näsor håller Oceanen på att övertas av stadens egna Guerilla Queer Bar. Det märks knappt, men snart är stället fullt med folk som lockats dit genom den hemliga Facebookgruppen GGQB, där initiativtagarna är Simon Poulsgaard och Christofer Björlin.

– Det är inte jättekomplicerat egentligen. Vi kollar baren vi ska till några dagar i förväg och känner av stämningen. Sedan kollar vi alltid åldersgräns och hur många som får plats. I den mån det går kollar vi även om lokalerna är tillgänglighetsanpassade. Målet är att så många som möjligt ska kunna komma, säger Christofer Björlin.

Gothenburg Guerilla Queer Bar, GGQB, anordnar event den andra fredagen i varje månad. Grundtanken är enkel och innebär att göra en nonqueer-bar till en queer-bar för en kväll, utan att be om lov.

– Det är en takeover. Men vi försöker inte ta över på det sättet att vi kommer och bestämmer musiken, eller kräver extrapris i baren och så vidare. Det vi gör är ju egentligen bara att säga ”vi är här” och ”kom hit och häng”, säger Simon Poulsgaard.

Guerilla Queer Bar är en global rörelse med rötter i USA. Idén om att göra en egen takeover i svensk tappning tog fart efter en resa till Oslo i somras. Ett par veckor senare startade Simon Poulsgaard och Christofer Björlin GGQB. På bara några dagar hade gruppen flera hundra medlemmar.

­– Vi hade pratat om att arrangera någonting ihop länge. Kanske inte just det här med att ta över straighta barer men att starta någon ny bar eller klubb, just för att det är ett så dåligt utbud här, säger Christofer Björlin.

På Kalendervägen 19 är förberedelserna i full gång. Den växttäta lägenheten är helt upplyst och inifrån köket hörs klingande vinglas. Konturpaletter och ansiktslim dukas fram på borden allt eftersom och snart blir handfatet i badrummet fullt av små skäggstrån.

– Det blev bra va? frågar Freja Holmberg om sin lösmustasch. Hon är mitt i sin förvandling till dragkingen Brad Clitt.

Freja Holmberg har sedan ett år tillbaka anordnat egna så kallade Dragsalonger och i kväll är Gabrielle Baker värdinna.

– Att anordna Dragsalong kan vem som helst göra. Vi brukar träffas någon gång i månaden och alla som kommer då tar med sig massa smink, kläder och ombyten och så byter vi med varandra och tipsar och sminkar varandra, som en workshop typ. Och om vi vill så går vi ut tillsammans efteråt och tar över en klubb, säger Freja Holmberg, som berättar att hon började experimentera med olika könsuttryck redan i tonåren. Men när hon för två år sedan började leta efter ställen att uppträda som dragking upptäckte hon att det inte fanns några scener.

– När det arrangeras dragevent brukar det mest vara queens som syns, som får mima och sjunga en stund. Men det finns inga regelbundna scener där kings är välkomna och det finns heller ingen riktig experimentell scen för drag. Det är ofta väldigt klassiskt och queenigt, säger Freja Holmberg.

Att experimentera med olika könsuttryck innebär att få blickar på sig. Inte sällan är makeovern iögonfallande vilket gör att alla platser man råkar vara på i sin dragpersona kan uppfattas som ett slags takeover. Redan att vistas på spårvagnen på väg till klubben kan röra upp känslor.

– Vi hade ju ett gäng efter oss sist, som ropade efter oss. Det var några yngre killar som skrek provocerande saker. Men jag tror att de mest var nyfikna. De visste inte riktigt hur de skulle kanalisera sina känslor, minns Gabrielle Baker.

– Folk kan bli både glada och nyfikna, medan andra blir mer provocerade. Speciellt äldre män. Men väldigt många blir attraherade också. En del tar sig konstiga friheter som kan vara kränkande, som att ta på mig och känna om jag har tejpat brösten eller om jag har någonting i skrevet. Men jag försöker se det som att de är nyfikna för att ha lite distans till det, fortsätter Freja Holmberg.

På stadsledningskontoret sitter Anna-Carin Jansson, samordnare för hbtq-frågor. Hon berättar att kommunen aktivt håller på att arbeta med att skapa fler mötesplatser för stadens hbtq-personer. Ett regnbågshus ska inrättas inom de närmsta fyra åren och är en del av stadens hbtq-plan. Regnbågshuset är tänkt att fungera dels som en mötesplats för olika hbtq-personer men också som en verkstad och lokal för olika hbtq-nätverk.

– Med hbtq-planen så kommer det att tas ett rejält steg framåt vad gäller just det kommunala arbetet. Det handlar dels om att bidra med pengar till olika föreningar med hbtq-fokus, dels genom fortsatt arbete med våra pågående samarbeten. Men vi satsar nu även mer på att det ska komma till stånd fler mötesplatser i våra olika stadsdelar, där regnbågshuset är ett sådant, säger Jansson.

Bristen på hbtq-vänliga uteställen i form av klubbar och barer är svårare för kommunen att direkt påverka, förklarar Anna-Carin Jansson. Däremot menar hon att ett aktivt arbete i hbtq-frågor från kommunens sida kan bidra till ett bättre stadsklimat och gynna hbtq-verksamheter.

– Om vi tittar tio, femton år tillbaka kallades Göteborg för bögknackarstaden, och 2014 utsågs Göteborg till Sveriges bästa hbtq-stad av RFSL. Det tycker jag visar på hur vi genom att arbeta aktivt med hbtq-frågor också får bra cred. Det smittar ju även av sig till andra intressenter, klubbfolk, företag och olika scener.

En vecka har passerat sedan den senaste takeovern på Oceanen när GFT återigen träffar Simon Poulsgaard och Christofer Björlin. Simons gråa tröja med bokstäverna LOVE tryckt över bröstet sätter tonen på samtalet.

– Det är något med just det här att istället för att boka en plats som blir ett queerställe för en kväll, så går vi till ett ställe som redan finns. Det blir nästan som ett sätt att bygga broar, ett sätt att visa att vi också finns här och att vi också är en del av samhället, säger han.

Att isolera sig är någonting många hbtq-personer känner igen sig i. Att vara öppen med sin sexuella läggning är ingen självklarhet, och därför har både Simon Poulsgaard och Christofer Björlin bestämt sig för att hålla gruppen hemlig.

– En del vill att vi ska öppna upp gruppen, men det är inte det som är grejen. Vi vill att man ska kunna vara med i gruppen utan att det syns. Sedan vill vi inte heller att vem som helst ska komma, särskilt inte någon som kanske kommer bara för att sabba, säger Simon Poulsgaard.

Samtidigt som takeover-fenomenet oundvikligen spelar en politisk roll för många är Simon Poulsgaard och Christofer Björlin noga med att poängtera att deras initiativ inte grundar sig i någon politisk diskussion.

– För mig handlar det främst om att alla ska få chans att träffa sitt community här i Göteborg och känna att man inte står ensam, säger Christofer Björlin.

– Vi vill bara ha kul ihop. Men tyvärr är det väl ändå så att det är politiskt att vara gay i dagens samhälle, tillägger Simon Poulsgaard.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

De lyfter lesbiskt liv på landet

Pride

Nätverket Lesbisk landsbygd lyfter med sina foton fram en sida av landsbygden som det oftast är tyst om: den queera och lesbiska.

Landets Fria

© 2024 Fria.Nu