Några större beslut förväntas inte under FN:s klimattoppmöte i Bonn som drog igång i måndags. Det säger klimatminister Isabella Lövins statssekreterare, Eva Svedling.

Men det gäller att ta vara på den politiska drivkraft som har uppstått ur Parisavtalet, menar hon.

– Det är oerhört angeläget att se till att gå framåt och driva på för ökade ambitioner.

Fokus för årets klimatkonferens, COP23, är att arbeta fram riktlinjer för hur Parisavtalet ska implementeras. Förhoppningen är att det internationella samfundet kommer så långt i processen att ett regelverk kan vara klart till COP24 i Polen nästa år.

– Det viktigaste är att få fram så mycket och konkret som möjligt i utvecklingen av regelverket. Sveriges fokus ligger bland annat på att få fram fungerande uppföljningssystem, säger Eva Svedling.

En av de stora konfliktlinjerna är hur klimatåtgärder ska finansieras, säger hon. Enligt Parisavtalet ska rika länder bland annat bidra med finansiering till den så kallade gröna klimatfonden, för att underlätta fattiga länders omställning och minskning av koldioxidutsläpp. År 2020 ska stödet uppgå till 100 miljarder US-dollar årligen.

– Spänningen ligger i hur fonderna ska sjösättas och vem som ska få tillgång till medlen, säger Eva Svedling.

Hur pass solidariskt är Sverige i fråga om att bistå länder som saknar resurser för omställning?

– Sverige en av de största givarna per capita till klimatfonden. Vi har även ställt om biståndet för att riktas mer mot klimatarbete och att driva de stora bankernas finansiella flöden i rätt riktning.

En av de miljöorganisationer som finns på plats i Bonn under förhandlingarna är Jordens vänners internationella nätverk, Friends of the Earth. De ska bland annat bevaka just frågan om klimaträttvisa, berättar Andrea Söderblom-Tay, ordförande för svenska Jordens vänner.

– Vårt välstånd bygger till stor del på exploatering av andra delar av världen och produkter som exporteras hit. Vi är ansvariga för mycket av utsläppen i fattiga länder så det är viktigt att vi är med och finansierar omställningen.

Under konferensens förhandlingar gör Sverige gemensam sak med EU. Det tycker Andrea Söderblom-Tay är problematiskt, eftersom EU enligt henne har för låga ambitioner.

– Vi menar att det är möjligt för Sverige att gå före och driva en hårdare linje. Vi tycker inte att Parisavtalet är tillräckligt. 1,5-gradersmålet är bra, men de åtgärder vi ser är inte tillräckliga för att uppnå det. Det behövs fler bindande åtaganden och större utsläppsminskningar.

– Vi är också emot att använda kompensationsåtgärder. Man ska inte kunna köpa sig fri från att göra utsläppsminskningar på hemmaplan genom att betala för åtgärder i andra länder, till exempel.

Men enligt Eva Svedling innebär samarbetet på EU-nivå en större möjlighet att skapa politiskt tryck.

– Det kräver naturligtvis kompromisser och förhandlingar inom EU-gruppen eftersom ambitionerna bland medlemsländerna är olika. Men där har Sverige tagit en ledande roll, säger hon.