Ytterligare en höst med enbart manliga Nobelpristagare är här och på Sveriges universitet och högskolor är bara 27 procent av professorerna kvinnor, trots att andelen kvinnliga studenter på grundnivå är över sex av tio.

Kvinnliga forskare tenderar att fastna i onda cirklar, enligt en ny studie baserad på en analys av samtliga publiceringar vid svenska forskningsinstitutioner mellan 2008 och 2011.

– En normal kvinnlig forskare publicerade omkring två tredjedelar av vad en man producerade. Den kvoten har legat fast ända sedan 60-talet, säger docent Ulf Sandström, forskare vid institutionen för industriell ekonomi och management vid KTH i Stockholm.

Att publicera artiklar är avgörande för att nå akademisk framgång. I studien delades de 47 000 forskarna upp i olika kategorier beroende på hur många artiklar de hade publicerat under tidsperioden. Upp till gruppen 5–8 publiceringar var skillnaden mellan män och kvinnor mycket liten. Men i de mest produktiva grupperna var männen betydligt fler.

– Högproduktiva forskare har större chans att få in toppartiklar, det vill säga högt citerade artiklar. För att komma dit måste man ha medhjälpare. Där är de kvinnliga forskarna handikappade på olika sätt. De blir ofta hänvisade till att vara med en manlig ledare för att få del av forskningspengarna, säger Ulf Sandström.

För 20 år sedan publicerade forskarna Agnes Wold och Christine Wennerås en artikel i den vetenskapliga tidskriften Nature, som visade att kvinnor behövde ha publicerat 2,6 gånger så mycket som sina manliga kollegor för att Medicinska forskningsrådet skulle värdera dem som lika kompetenta. Vad har hänt sedan dess?

Inte mycket, enligt Ulf Sandström. Tillsammans med Agnes Wold har han även studerat hur de så kallade excellensbidragen, alltså stora anslag som ska gå till särskilt framstående forskning, har fördelats. De kom fram till att kvinnor utgjorde omkring 30 procent av toppforskarna, men bara fick 18 procent av excellensbidragen.

– Det är så starka krafter när det gäller fördelning av pengar och prestige så det glastaket sitter lågt.

Kvinnor får inte ledande roller i sina forskargrupper, och könsstereotyper präglar anslagsgivandet, enligt Ulf Sandström:

– Man tror på en manlig sökande. Är det en kvinna blir man väldigt osäker. Man tror inte att kvinnor klarar det ledarskapsansvar som det innebär.

Han understryker att fördelningen av forskningsbidrag är allt annat än jämlik även om kön räknas bort som faktor. 6 procent av de svenska forskarna står för 94 procent av alla publiceringar och citeringar.

– Det är ofta en strid på kniven, en hård konkurrens om prestigeutrymmet. Och vi har ökat koncentrationen av forskningsmedel väsentligt i Sverige genom excellensbidragen, säger Sandström.

Kan det inte vara så att män fostras i samhället att bli mer tävlingsinriktade och därför lättare får/tar ledarroller?

– Alla varianter finns i akademin, både hos män och hos kvinnor. Men visst kan det finnas teoretiska spekulationer som vi inte tagit hänsyn till, det är sannolikt. Jag skulle inte säga att vi har rott hem hela sanningen, men vi har kommit mycket längre.

En annan hypotes om förklaringar utanför universitetsvärlden är att kvinnor skulle ha svårare att avancera för att de tar mer ansvar för hem och barn. Men det finns inget stöd i empirin för det, eftersom kvinnor utan familj inte avancerar bättre än de med familj, enligt Wolds och Sandströms tidigare studie.

Andelen kvinnliga professorer har fördubblats under de senaste tio åren. Det är väl ett tecken på att det går framåt ändå?

– Egentligen är det bara lite dribbel med beteckningar. Man har under några år befordrat universitetslektorer till professorer utan utlysningar. Men strukturen ändrar man inte på bara för att man ändrar namnet. Lärostolsprofessorer är fortfarande till dominerande andel män.

Kvinnor har alltså befordrats och på så sätt har andelen ökat, samtidigt som de inte har samma möjligheter som lärostolsprofessorerna att bedriva självständig forskning, enligt Sandström.

Universiteten arbetar med att ändra på detta, men når inte ända fram:

– Högskolan och universiteten är lättarbetade när det gäller jämställdhetsintegrering. Man har hög medvetenhet och arbete pågår. Man kan inte göra mycket mer där, utan behöver gå på det som egentligen är viktigt. Till syvende och sist är det inte ord utan kronor och ören som räknas. Möjlighet att bedriva självständig forskning är helt avgörande.

Ulf Sandström menar att sättet som forskningspengar fördelas på i dag måste ändras för att få bukt med den skeva fördelningen.

– Om regeringen kunde ta ett beslut och ändra finansieringsströmmarna skulle det ha mycket mycket större betydelse. Vi pekar på den felande länken. Det här kräver en politisk lösning.

För kvinnor framstår det ofta som oklart vad som bedöms när forskningspengar delas ut, menar Sandström och föreslår att systemet reformeras, så att anslagen fördelas på basis av vad man publicerat och hur det har uppmärksammats av forskarkollegorna.

– Jag är övertygad om att vi kommer att få en mer jämställd fördelning av pengar på det sättet, säger han.

Och Nobelpriset då, som delas ut av till stor del samma grupp människor som fördelar excellensbidragen och som består av nästan tre fjärdedelar män? Sandström tror att kommittén behöver fler kvinnor och ett genusperspektiv på forskningen, ett medvetandegörande i nomineringssteget.

– De behöver inte bara titta på dem som bröstar sig fram som första- eller sistaförfattare, utan även dem som fått undanskymda roller till följd av striden om prestigen.

”Vi kan inte sitta och bestämma själva vilka som ska få Nobelpris på grund av kön,” sa Kungliga Vetenskapsakademiens ständige sekreterare Göran K Hansson till SR:s Vetenskapsradion efter att kvinnorna åter lyste med sin frånvaro i år.

Kan vi verkligen anta att Nobelpriset återspeglar de allra bästa forskningsprestationerna?

– Nobelpriset är ett lite gammalmodigt sätt att se på forskning. Man belönar upptäckter som kanske gjordes på 70-talet. Framgångsrik forskning är så gott som alltid resultatet av samarbeten mellan många forskare i stora arbetslag. Det säger sig självt att det sker en hel del misstag. Inte sällan hamnar betydelsefulla kvinnor i skuggan, säger Ulf Sandström.