• Göteborgs-Posten och dess ägare, Stampenkoncernen, skärskådas i det nyskrivna dramat Tidningshuset som Gud glömde.
  • Gertrud Larsson.
Göteborgs Fria

Stampens kris blir satir

”Temat förvärva, ärva och fördärva är en av trådarna i pjäsen”, säger Gertrud Larsson, manusförfattare till Tidningshuset som Gud glömde.

När Gertrud Larsson fick frågan om hon ville skriva en pjäs om Stampenkrisen visste hon inte mycket om det anrika mediehuset eller om bakgrunden till att Stampen 2016 ansökte om företagsrekonstruktion. Efter att ha läst på insåg hon snabbt att det var ett ämne som lämpade sig för satir.

– Den första frågan som dök upp var hur ledningen och framför allt ägaren Peter Hjörne hade kunnat plocka ut så mycket pengar samtidigt som företaget gått så dåligt, säger Larsson, som även fastnade också för historien om hur Peter Hjörne rekryterade Tomas Brunegård, som då var vice VD för Burger King och dessutom aktiv pingstvän.

– Att Brunegård åkte iväg för att missionera mitt under krisen är sådant som varje satiriker älskar, bara att tacka och ta emot, säger Larsson.

Tidningskrisen är vid det här laget uttjatad, om en bransch som drabbats hårt av minskat antal tidningsläsare och intäkter i takt med att både läsare och annonsörer flyttar från papper till internet.

I fallet Stampen innehåller krisen fler element än så. Snabbt tecknad kan upphovet till Stampens fall spåras ungefär ett decennium tillbaka i tiden. Stampens ägare och chefer – med koncernchefen Tomas Brunegård och majoritetsägaren Peter Hjörne i spetsen - bestämde sig för att bygga ett medieimperium som kunde mäta sig med Bonnier.

Stampen började köpa upp tryckerier, lokaltidningar och it-bolag - med lånade pengar.

När ballongen brast uppdagades det att Hjörne och andra höga chefer plockat ut anmärkningsvärt stora bonusar. Skattebetalarna tvingades rädda Stampen genom att den statliga lönegarantin gick in och täckte de anställdas löner. Frilansarna drabbades extra hårt, eftersom garantin inte täckte dem. De fick snällt ställa sig långt bak i kön med övriga fordringsägare med f-skattsedlar.

– Jag har fortfarande inte sett att GP satt in en stor annons där de tackar staten och skattebetalarna för räddningen och i pjäsen dyker det upp några arga frilansare, säger Gertrud Larsson.

Gertrud Larsson har en lång historia som samhällssatirisk manusförfattare bakom sig. Hon har skrivit pjäser om tjänstemän på Migrationsverket och avregleringen av tågmarknaden. 2012 blev pjäsen Den flygande handläggaren, som tog avstamp i omstruktureringar på Försäkringskassan, en oväntad succé.

– Istället för att skriva debattartiklar så skriver jag pjäser. Jag gillar att jobba journalistiskt, ta reda på saker och göra humor av ämnen som framstår som tråkiga, säger Larsson.

Ur hennes research om Stampen växte en familjekrönika fram. Den börjar när Peter Hjörnes farfar, Harry Hjörne, blev huvudredaktör och ansvarig utgivare för GP 1926. Harry Hjörnes vålnad dyker upp under skräcknatten i sommaridyllens Marstrand då pjäsen utspelar sig.

– Jag har den djupaste respekt för Harry Hjörne. Han var en journalist och en tidningsman. För honom var det viktigaste att nå ut, inte att tjäna stora pengar. Temat förvärva, ärva och fördärva är en av trådarna i pjäsen, säger Larsson.

Peter Hjörne kommenterade i en GP-artikel om Tidningshuset som Gud glömde att han ”tycker att det verkar vara en soppa”.

– Men han är ju en anhängare av det fria ordet, så han kanske gillar den ändå, säger Larsson. Jag känner ju inte Peter Hjörne, men tecknar honom som en i grunden sympatisk person. Det är ingen nidbild. Både han och Brunegård måste ju ha trott att det de gjorde var rätt. Och att som sonson till Harry Hjörne, när det började gå dåligt med affärerna, tvingas sälja sin farfars gamla lägenhet i GP-huset med alla dess konstsamlingar, det kan inte ha varit lätt för honom, fortsätter Larsson.

Blir det ändå ilskna reaktioner på pjäsen sover nog Larsson inte mindre gott för det.

– Jag skrev pjäsen Världens lyckligaste kycklingar som sattes upp på en liten scen. Till min stora förtjusning fick den branschorganisationen Svensk Fågel att känna sig tvungna att gå ut med ett pressmeddelande om att det inte alls var så det såg ut i industrin som det vi skildrade i pjäsen.

Fakta: 

Tidningshuset som Gud glömde

Regi: Michaela Granberg

I rollerna: Sven-Åke Gustavsson, Lisa Lindgren, Victoria Olmarker m. fl.

Premiär: 23 september, Göteborgs Stadsteater.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Brädspelet som erbjuder skogsdoft

Kan lunglavens levnadsvillkor vara ett nöje? Ja, det tror biologen Daniel Thorell och speltillverkaren Alexander Kandiloros som ligger bakom sällskapsspelet Skogen.

Fria Tidningen

Brädspelet som erbjuder skogsdoft

Kan lunglavens levnadsvillkor vara ett nöje? Ja, det tror biologen Daniel Thorell och speltillverkaren Alexander Kandiloros som ligger bakom sällskapsspelet Skogen.

Fria Tidningen

Rockande frisör i dröm och verklighet

Frisören Hasse Klippare har älskat musik sedan han var 14 år och sitt yrke som frisör nästan lika länge. Nu är han filmaktuell i dokumentären The Rocking Barber of Hisingen.

Göteborgs Fria

Brobyggande radio

The Bridge Radio gör radio för och av människor på flykt.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu