Matilda Brinck Larsen

Inledare


Kyrkovalet

  • Mängder med kyrkor i Sverige står tomma och våra hemlösa ungdomar skriker efter tak över huvudet. Var finns denna debatten i kyrkovalet?, undrar Matilda Brinck-Larsen.
Göteborgs Fria

Hallå kyrkan var är ni i kampen?

Med kyrkovalet för dörren undrar jag var ni är i den riktiga kampen för de svagaste - ni snackar vackert men varför är era dörrar låsta? undrar Matilda Brinck Larsen.

Hej kyrkorna. Det är lite mycket snack nu. Missförstå mig rätt, jag vet att ni gör uttalanden och fördömer utvisningar av ensamkommande barn och ungdomar och det är jättebra. Men det är lite som att gilla och dela på fejjan. Mer varumärkesbyggande, om ni förstår vad jag menar? Det gör att alla ser hur bra ni är och hur rättvist och fint ni tänker, men det ändrar ju egentligen inte på något för ungdomarna, eller hur?

Förlåt min rättframhet, det är bara det att jag träffar de här ungdomarna så ofta, och jag har kämpat så länge nu med att hitta hem och husrum åt dem som bor på gatan. Jag har varit i kontakt med så många församlingar och jag hamnar hela tiden i samma frågeställning: Var finns ni kyrkor och församlingar i kampen? Var finns alla era medlemmar? Vi är ju ett kristet land och den kristna läran säger att vi ska älska främlingen i vårt land som oss själva, inte sant? När djävulen viskar i vårt samhälles öra, att vi inte är starka nog att stå emot stormen. skall vi viska tillbaka, att det är vi som är stormen. Det är vi.

Jag undrar också var politiken finns. Alla de som bygger valmanifest på solidaritet, och alla som röstar för ett samhälle där vi fördelar välfärden rättvist mellan oss. Medmänniskorna – de solidariska. Men just kyrkorna har jag faktiskt svårast att förstå. Kanske för att ni har ett uttalat, självpåtaget ansvar just för de svaga och värnlösa, kanske för att ni har lokaler som i vårt sekulariserade tidevarv ofta står tomma.

Det finns ju ungdomar här – riktiga, livs levande ungdomar som behöver er. Som är på flykt undan ondska och död. Som är främlingar i vårt land och saknar allt det ni säger att ni står för. De är här. Nu. Inget manifest i världen hjälper dem på plats i höstnatten. Det som hjälper är en säng, ett mål mat, en medmänniska och någon som hjälper dem att kunna fortsätta att sköta sin skola. Det som hjälper är en kyrka som lever som den lär.

Visst finns det kyrkor som ansluter sig i kampen, men flertalet väljer att inte aktivt ställa sig inför kallelsen att skydda och försvara de minsta, släppa in och öppna upp. Och jag kan inte begripa det. Lokalerna finns ju? Hur svårt kan det vara? Bädda upp i halmbädden bredvid krubban. Josef visste också att barnet inte var hans, men han klev in ändå. Bön räcker inte. Det är tid för handling.

Så hej kyrkorna. Vi behöver er. Ungdomarna behöver er. Det behövs kämpar för rätten till ett liv som ditt och mitt. Det behövs folk som marscherar i demonstrationer och sittstrejkar, som fixar mat och läser läxor, lyssnar, förklarar, övar svenska och spelar boll. Det behövs medmänniskor med hjärtan, fötter och händer. Och så behövs det lokaler. Vi kommer inom kort bjuda in er för att prata om detta – jag och gud förväntar oss att ni kommer.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu