Inez Abrahamzon är otålig och orolig för att landsbygdskommitténs förslag inte ska bli verklighet. Det är det i grunden bra att hon är. Men än så länge följer arbetet efter kommitténs slutbetänkande tidsplanen.

En vecka efter sin artikel fick Abrahamzon ett tydligt svar från regeringen, drygt 500 jobb ska flyttas till sju orter i Sverige. Beslutet är en seger för Vänsterpartiet som länge har kämpat för att statliga jobb ska finnas i hela landet. Regeringen väljer dock fortfarande för stora orter för sina lokaliseringar för att de ska ge stor effekt för landsbygden, och man borde följa landsbygdskommitténs rekommendation om 10 000 statliga jobb och ha större ambitioner.

Samtidigt pågår andra viktiga processer. Högskolor och universitet fick i sommar ett nytt uppdrag för sin rekrytering och sitt mottagande av nya studenter när man nu ska ”främja ett brett deltagande… genom en ökad geografisk tillgänglighet i form av bland annat distansutbildning”.

Den 20 september presenterar regeringen och Vänsterpartiet sin budget. Budgeten lär innehålla flera förslag och satsningar till nytta för landsbygden.

I december kommer Utredningen om förbättrad bostadsfinansiering som har i uppdrag att utreda landsbygdslån för att öka byggandet med sitt förslag.

I början på våren har landsbygdsminister Sven-Erik Bucht lovat att presentera en Landsbygdsproposition utifrån kommitténs förslag. Då lär myndigheterna få ett nytt styrsystem för att de ska ta ansvar för att se landsbygdens behov, utmaningar och möjligheter.

För mig finns två saker som har förändrats i politiken. Det första är att vi blev överens i landsbygdskommittén mellan alla partier om att åtgärder behövs. Det andra är att vi nu har en statsminister som står på presskonferenser och berättar om omlokaliseringar.

Landsbygdsfrågorna står högre upp på dagordningen än på mycket länge. Men de kommer bara att finnas kvar där så länge det finns ett tryck och en kämpaglöd från alla som bor och verkar på landsbygden!