Vad fick dig att skriva boken?

– Upprinnelsen är att jag flera år gjorde anteckningar om vardagen med fåren, jag hade inga tankar på att det skulle bli en bok från början, utan det var sms som jag skickade till de andra i kooperativet som jag har får tillsammans med. Om att jag hade gett dem mat, eller att ett staket var trasigt. Efter att en granne legat på mig om att lägga ut anteckningarna på Facebook föddes idén på en bok. Jag har utgått från anteckningarna men skarvat in lite skönlitterärt, det är inte ett exakt återgivande av verkligheten.

Tror du att boken kan vara lärorik för den som vill skaffa får?

– Jag vet inte, det finns nog andra mycket bättre handböcker i att ha får. Det är möjligtvis en handbok i hur det känns att ha får. Lite grann är boken en reaktion på att det är så mycket rakt på sak, där man ska vara praktisk och teknisk i omställningsrörelsen. Jag ville skriva något lite mer begrundande som relaterar till hur det är att leva.

Vad är det bästa och svåraste med att ha får?

– Det är svårt att säga, det går i så många olika faser. Men jag tror att många kan relatera till hur det är att ha får. Det är lagom stora djur, mer lätthanterliga än kor men ändå lantbruksdjur. Slakten är en av de svåraste sakerna. Vi slaktar själva och det är en väldigt speciell aspekt av fårskötseln.

Vad hoppas du på med boken?

– Det vore kul om många läser boken, samtidigt som det är väldigt konstigt att tänka på att det kan bli så. När jag skrev såg jag det som ett småskaligt projekt som bara skulle läsas av några få. Jag hoppas att folk tycker att det är en bra blandning mellan gulligt, roligt och allvar, både på ett privat och ett globalt plan. Jag tror att hela ämnet kan vara lockande, och då menar jag inte på det här Mandelmanns-sättet, att allt är superidylliskt på landsbygden. Utan att det kan finnas något i det här lite gråmulna också. Och att folk kan känna att det finns ett värde i att tänka på samhället och hur vi kan leva i mindre överflöd.