De vill se större kommunalt ansvar | Göteborgs Fria
  • När vi stöttar kvinnor och barn måste samhället sätta in insatsen mot den våldsamma mannen, säger Olga Persson som är generalsekreterare på Unizon.
  • Det är väldigt svårt att slussa kvinnorna vidare för det finns inga bostäder och de får ingen förtur i de kommunala bostadsköerna, säger Zozan Inci som är ordförande för Roks.
Göteborgs Fria

De vill se större kommunalt ansvar

Regeringen har avsatt 100 miljoner extra per år till landets kvinnojourer. Men det har inte bara visat sig vara positivt – vissa kommuner ger ett minskat anslag, och problemen med krångliga ansökningar och kortsiktiga pengar finns fortfarande kvar. Samtidigt avvisas flera tusen våldsutsatta kvinnor varje år från de skyddade boendena på grund av platsbrist.

Det finns två stora paraplyorganisationer för landets kvinno- och tjejjourer; Roks och Unizon. Båda är långt ifrån enbart positiva till hur det extra statsbidraget till landets kvinnojourer om 100 miljoner kronor per år mellan 2016 och 2018 har hanterats.

– Det fanns 50 miljoner kronor som man till en början valde att inte dela ut, och det var först efter fem månader de pengarna till slut fördelades mellan jourerna som ansökt. Då hade mer än halva året redan gått och många jourer hann inte göra av med pengarna. Det framstår som att pengarna inte behövs, säger Zozan Inci, ordförande för Roks.

Olga Persson är generalsekreterare för Unizon och säger att statsbidraget också kan bidra till att kommuner inte tar det ansvar som först och främst är deras.

– Vi har fortfarande inte ett likvärdigt stöd för våldsutsatta kvinnor utan det är beroende på vilken kommun du bor i. Vissa kommuner ger minskat bidrag för att de ser att statsbidraget finns, och då har det motsatt effekt. Regeringen måste följa upp hur kommunen hanterar statsbidragen och att de inte minskar anslaget till kvinnojourerna.

För det är först och främst kommunens ansvar att genom verksamhetsbidrag finansiera jourerna med skyddade boenden. Många kvinnojourer får inte de pengar de ansöker om, utan kanske hälften eller en tredjedel. Det finns flera problem i hur resurser fördelas till kvinnojourer, bland annat kortsiktigheten det innebär att bara få pengar för oftast ett år i taget. Det gör det svårt att våga anställa eller starta upp projekt. Ett annat problem är det krångliga ansökningsförfarandet. Zozan Inci säger att det bidrar till att flera jourer helt har fått avslag, bland annat när det gäller just det extra statsbidraget.

– Från socialstyrelsens sida var man inte nöjd med vissa av de ansökningar som kom in, till exempel att målen inte var tillräckligt tydliga. Men många av kvinnojourerna drivs av ideell kraft och många har inte kompetensen som behövs. Samtidigt har jourerna inte inte fått pengar för att anställa någon som kan. Problemet upprepar sig år efter år.

Roks totalt 66 kvinnojourer fick 2015 avvisa över 2 000 kvinnor på grund av platsbrist. Att det finns för få kvinnojourer som kan erbjuda skyddat boende är en del av problemet, att platserna ofta upptas under en längre period är ett annat.

– Det är väldigt svårt att slussa kvinnorna vidare för det finns inga bostäder och de får ingen förtur i de kommunala bostadsköerna. Därför blir många kvar längre än de skulle behöva och det blir en ond cirkel, säger Zozan Inci.

Hon säger att det finns ett fåtal i kommuner i Sverige som faktiskt ger förtur till de allmännyttiga bolagens lägenheter men att det måste vara ett krav på fler kommuner.

Olga Persson på Unizon menar också att socialtjänsten måste se över sin schablon för vad en bostad får kosta, när de går in med hyresgaranti.

– Det händer att en kvinna hittar en lägenhet i andra hand men att socialtjänsten säger att det är för dyrt. Det är det säkert också, men det finns ju inga alternativ och då måste man anpassa systemet till verkligheten.

Bland Unizons medlemsjourer med skyddat boende avvisades 70 procent av kvinnorna som sökte plats under 2015. Delvis beror det på att kvinnor stannar allt längre på boendena – genomsnittstiden ökade till 50 dygn 2015, jämfört med 40 dygn 2012.

– Skyddat boende är en akut insats i första hand, det är inte meningen att man ska bo på en kvinnojour i ett halvår med sina barn, säger Olga Persson och fortsätter:

– När vi stöttar kvinnor och barn måste samhället sätta in insatsen mot den våldsamma mannen. Så länge samhället inte tar det ansvaret kan vi gömma undan kvinnor hur länge som helst, det hjälper ändå inte.

ANNONS

Rekommenderade artiklar

Terrafem vill starta skyddat boende

Terrafem erbjuder stöd och rådgivning till våldsutsatta kvinnor på över 60 olika språk. Planen är att också starta ett skyddat boende ­– men lokalbrist har tillfälligt satt stopp.

Marsch för ensamkommande

På lördag går Röda Tråden-marschen av stapeln i Göteborg för att uppmärksamma att Sverige inte lever upp till barnkonventionen i mötet med ensamkommande.

Ny app gör att fler anmäler hinder

Höga trottoarkanter eller trappsteg och brist på skyltning är exempel på de enkelt avhjälpta hinder som försvårar mångas vardag. I våras lanserade Göteborgs stad en ny app för att anmäla hindren. Det har gett resultat.

© 2021 Göteborgs Fria