Kajsa Persson

Fördjupning


Kajsa Persson
  • Magdalena Petersson McIntyre har forskat kring normen om att älska sitt jobb, och beskriver utvecklingen som ett slags individualisering av välbefinnande där arbetstagaren framför arbetsgivaren tar det största ansvaret för en god arbetsmiljö där man trivs.
Fria.Nu

”En lyckad människa trivs på sitt jobb”

Passion och intresse eftersöks på fler arbetsplatser och känslolivet blir allt mer involverat i våra arbetsliv. Magdalena Petersson McIntyre ville undersöka vad det är som gör att anställda gör arbetsgivares mål till sina egna, och hur stark normen om att älska sitt jobb faktiskt är i dagens Sverige.

­­– Att förmå sig att älska sitt jobb blir en strävan efter normalitet, där att älska sitt jobb ses som det normala. Älskar man sitt jobb är man i någon mån en lyckad människa, säger Magdalena Petersson McIntyre, forskare på centrum för konsumtionsvetenskap vid Göteborgs Universitet.

I en studie intervjuade hon ett drygt 30-tal personer inom olika delar av detaljhandeln; byggvaruhus och hemelektronikkedjor, modebutiker och parfymaffärer. I december kom boken Att älska sitt jobb: passion, entusiasm och nyliberal subjektivitet. Meningen som fick inleda titeln kom ofta tillbaka i intervjuerna.

– Människor som har ett jobb som leder till självförverkligande och personlig utveckling, med goda villkor eller stora möjligheter att kunna hjälpa människor – att de säger att de brinner för sitt arbete eller älskar sitt jobb kanske inte är så konstigt. Men det som är intressant och lite anmärkningsvärt är att det sättet att tala också finns i branscher där villkoren inte är särskilt bra, lönerna är förhållandevis låga och möjligheterna till självutveckling inte är särskilt stora. Ändå återkommer samma typ av retorik och det talar för att det är en norm som många av oss i samhället gärna vill leva upp till, säger Magdalena Petersson McIntyre.

Att normen går igen i stora delar av samhället verkar stämma. En sökning på ”Jag älskar mitt jobb” ger över en miljon resultat på google. Uttrycket används när kommuner presenterar sina medarbetare, på bloggar skrivna av allt från tandsköterskor till makeup-artister och i tidningsartiklar där lärare och undersköterskor citeras. Också de branscher som många gånger uppmärksammas för stressiga arbetssituationer och dåliga villkor. Branschen intervjupersonerna berättar för Magdalena Petersson McIntyre om är just en sådan; korta och uppdelade arbetspass och så väl osäkra anställningar som sms-besked om jobb samma dag är inte ovanligt.

– Även om många kunde tycka att det var dåliga villkor eller dåliga tider, var det många som ändå såg det som något självklart. Att eftersom detaljhandeln är så konkurrensutsatt menade de att: ”Jo, det är dåligt men jag förstår att det är så. Ska handeln klara sig måste det vara så här.”

Magdalena Petersson McIntyre kallar det ett slags individualisering av välbefinnande. Det är individens ansvar att se till att man trivs och tycker om jobbet och arbetsgivaren ses inte som den som i första hand ska skapa en god arbetsmiljö. Så om du inte älskar ditt jobb, vem är du då?

– Det ses i någon mening som ens eget fel. Jag upplevde i intervjuerna att många var förhållandevis okritiska till arbetsvillkor, och istället skuldbelägger sig själva. Trivs du inte på jobbet är det ditt fel, om du inte älskar ditt jobb bör du i så fall söka dig någon annanstans och hitta ett jobb som du kan älska. Då blir du en lyckad människa i någon mening.

Samtidigt finns en låg tilltro till det fackliga, till kollektivets makt att förändra eller påverka.

Magdalena Petersson McIntyre berättar att flera av intervjupersonerna tyckte att facket var något passé – förr hade de haft makt men så var det inte längre. Eller så fanns åsikten om facket som något snarast problematiskt, som hjälpte de som ”jobbade dåligt” men inte de som var ambitiösa och duktiga.

– Det var få som tänkte sig att förändring skulle ske med hjälp av någon kollektiv ansats och genom fackliga krav. Vissa identifierade sig inte som en del i ett kollektiv av arbetare utan snarare med organisationen eller ledningen.

Parallellt finns alltså den allt starkare identifikationen med arbetsgivare eller ledning, och sättet att göra organisationens mål till sina egna. Att det är något eftersträvansvärt för arbetsgivare är inte svårt att förstå, liksom arbetsgivares intresse av att få människor att känna passion och entusiasm för sitt jobb.

– Entusiasmen handlar om att människor gör sådant de inte får betalt för men som gynnar arbetsgivaren. Ett exempel är att många i modehandeln lägger ganska stora delar av den egna lönen på att klä sig i butikens kläder, och i elektronikbutiken kan det vara att man sitter hemma och läser på om nya produkter.

Utvecklingen att hysa ett slags kärlek till sitt jobb och att vara passionerad för det man arbetar med, började redan någon gång på 50-talet. Att det inte är på väg att vända är Magdalena Petersson McIntyre säker på, inte minst inom detaljhandeln.

– När kraven på att sälja ökar, ökar också kraven på personligt engagemang.

Samtidigt påpekar hon att det är viktigt att också tolka människors svar om att de älskar sitt jobb som något verkligt, och som något som i sig kan vara meningsskapande.

– Man kan inte bara se det som en falsk föreställning. Men å andra sidan måste man också se att det är en förväntan som finns och något som delvis krävs av människor i dagens samhälle. Det hänger ihop med en utveckling i samhället i stort där känslolivet engageras allt mer i arbetslivet.

Magdalena Petersson McIntyre menar att det är krav som kan ställas både från arbetsgivare, men också i ganska hög utsträckning ett krav människor ställer på sig själva. Flera av intervjupersonerna beskriver det som ett slags ”rationell kärlek” – att bestämma sig för att älska jobbet både för sitt eget välbefinnandes skull och för säljandets skull. Det behöver inte nödvändigtvis vara en kärlek som kommer inifrån, som man har från början, utan något som man kan få sig själv till. För att lyckas.

Fakta: 

Läs ett utdrag ur boken på Gothenburg Research Institutes blogg:

http://gri-bloggen.se/att-alska-sitt-jobb/

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

”Deprimerade pappor berättar inte för någon”

Att nyförlösta mammor drabbas av depressioner är ganska vanligt, men att också många nyblivna pappor mår dåligt är inte lika känt. Fria samtalar med forskaren Elia Psouni om papporna som faller mellan stolarna hos vården.

”Bilden att medierna mörkar stämmer inte”

Att medierna mörkar negativa effekter av invandring hörs ofta i den offentliga debatten. Fria samtalar med journalistikprofessorn Jesper Strömbäck som har undersökt saken och i en ny rapport kommit fram till att så inte är fallet.

”Det politiska intresset är större än någonsin”

Med ett år kvar till nästa val och en sommar som varit allt annat än politiskt stabil är frågorna många. Fria samtalar med statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson, ledare för det svenska valforskningsprogrammet, om ökad väljarrörlighet och det ökande politiska intresset.

© 2024 Fria.Nu