Vet ni att politik är bra för hälsan? | Göteborgs Fria

Krönika


Ensam mamma röker
  • Det är hög tid att sluta deppa, skriver Ensam mamma röker, som menar att politikens anti-depressiva stavas ”kamp”.
Göteborgs Fria

Vet ni att politik är bra för hälsan?

Politisk depression är det nya svarta, skriver krönikören Ensam mamma röker, som frågar sig om vi har råd att tappa hoppet.

Stämningen på det nya året är trött. Temat på vänsterns årskrönikor var enkelt: 2016 var skit. Skribent efter skribent beskrev våra nederlag. Gränspolitiken. Gapande klassklyftor. Trump-seger. Fascister i riksdagen.

Visst var det skit. Men ärligt, något som faktiskt också är skit, är att bara konstatera att allt är skit. Skit, skit, skit och sen då?

Nämen vi tar och lägger oss ner och självdör allihop! Så kan fallfruktsfascisterna plocka oss på vår sista värdighet när vi ligger där och gnyr som bäst. Vi har inte råd att tappa hoppet! Är inte vänsterns hela existensberättigande att vi är de som tror på nåt annat?

Det är skamligt men jag har en böjelse för nazi-poddar. Med puls som ett stressat rådjur lyssnade jag på nassarnas årskrönikor. Det var en enda fest. Några sammanfattade 2016 med ett skrattande: ”seger”.

På många sätt har de rätt. De talar om att medierna börjat rapportera deras verklighet, säger saker som att folk börjat se ”sambandet” mellan invandring och våldtäkter. De kan knappast betrakta sig som en motståndsrörelse längre. Hela det politiska etablissemanget springer deras ärenden som ena uppgivna råttor.

Vi är motståndet. Vår reträtt är deras uppblåsta självförtroende. Vi spär på det, böjer nacken och sörjer våra tillkortakommanden. Politisk depression är det nya svarta. När blev vi det depp/röda-blocket?

Uppgivenheten är giftig och sprider inbördes konflikter. Ibland verkar vänstern ha blivit bättre på att hacka på varandra än på de andra. Alla är vi proffs på varandras brister. Internetforum sprängs av patetiskt tjafs och småaktighet. Samtidigt firar fascisterna.

Kära rödingar, sluta hacka och gör något! Backa dem som försöker även om de inte gör precis exakt så som du tycker vore bäst. Vi tar det snacket sen. Folk är redan bostadslösa, fattiga, sjuka, sålda, beroende, utarbetade, papperslösa och skuldsatta. Det är inte det att jag är så himla positiv, hela poängen är att det kan bli värre. Det är allvar nu.

Åt helvete med deras ”seger”! Vet ni att politik är bra för hälsan? Det finns vetenskapligt belagda samband mellan deltagande i samhället och välmående. Engagemang, solidaritet och visioner, det är inte trötta honnörsord, det är vårt botemedel. Politikens anti-depressiva stavas ”kamp”.

”Skit ska skit ha” sa nåt geni nån gång och vi ska ge igen. Men du måste vara med. I historieskrivningen kan 2017 bli året alla fick nog, tog vara på ilskan över 2016 och organiserade sig.

De vanliga människornas klassiska snedsteg är att vi ständigt underskattar oss själva. Du spelar roll, och du kan göra något. Kom igen, bli en engagerad människa! Gör vad du kan! Vem om inte du?

Vad ska man göra då? I det här läget är det inte det viktigaste, men nåt aktivt, nåt som inte bara är att ge lite cash hit eller dit. De små frågorna är de storas förutsättning och du måste inte rodda hela revolutionen själv. Jag är ensam med ett barn och en ganska keffad hälsa, jag får anpassa efter det. Du kan också anpassa, bara dumpa apatin (och socialdemokratin).

Eftersom jag är både en diva och en dramaqueen ser jag mig själv sjunga till min rörelse och dess tynande framtidstro som en teatralisk Duvemåla-Kristina när hon tappade gudstron:

”Du måste finnas! Du måste! Hur kan du då överge mig?”

Vad händer om vi loggar ut? Helvetesgapet är djupt.

”Utan dig är jag en spillra, på ett mörkt och stormigt hav”

Var är hoppet i alla dessa sorgebud? Historien är inte slut.

”Jag vore ingenting, om du inte fanns”

Kompis skärp dig och ge framtiden en chans.

© 2017 Göteborgs Fria