Henry Ascher

Inledare


Media

  • GP:s ledare är ett led i en kampanj som syftar till att urholka de mänskliga rättigheterna, skriver Henry Ascher.
Göteborgs Fria

Från GP:s fönster ser man inte långt

Frågan om varför medborgarna ska betala skatt till understöd åt familjen Hjörne är berättigad och betydligt viktigare än ett marginellt stöd till några av de mest utsatta människorna som lever i vårt land. skriver Henry Ascher.

”För den som kommer från till exempel Afghanistan är det självklart bättre att vara papperslös i Sverige än att återvända”. Orden kommer från Mathias Bred, ledarskribent på Göteborgs-Posten (11 oktober). Kanske är det så världen ser ut från ledarredaktionens fönster på Polhemsplatsen i Göteborg. Allt är enkelt och självklart, svart eller vitt, rätt eller fel: Asylsökande som får avslag sätter sig med katalogen över sociala rättigheter för papperslösa i Sverige och jämför med senaste broschyren från Afghanistans turistministerium. Självklart väljer man världens bästa land (till och med för papperslösa)!

Men även om Göteborg är en liten stad så är den ovanligt segregerad. Och från fönstren på Polhemsplatsen ser man inte långt.

Vi är många som möter medmänniskor på flykt som lever i en papperslös situation. Människor som varje dag, varje minut, lever i skräck över att upptäckas och skickas tillbaka och i ständig kamp för att klara en dag till. Framtiden är obefintlig och fattigdomen påtaglig. Liksom pressen. Smärtan i deras ansikten över osäkerheten om man har tillräckligt med mat till sina barn.

Varje människa i papperslöshet är unik. Alla bär sin egen unika livshistoria. Men en sak är gemensam bland alla tusentals människor jag mött under snart 20 års arbete bland dessa människor:

Ingenting är självklart. Ingenting alls.

Det alla säger, ja faktiskt nästan varje person jag mött, är att livet som papperslös är ett helvete. Att de hundratals gånger har övervägt möjligheten att återvända till sitt ursprungsland. Allting borde vara bättre än att leva som papperslös. Men varje gång kommer man fram till att ett återvändande är ännu värre. Hade jag haft en möjlighet att återvända hade jag gjort det. Men jag vet vad som väntar oss. Och vem ska i så fall ta hand om barnen? Hade det inte varit för barnen hade jag återvänt för länge sedan. Vad spelar det för roll om jag dör? Men för deras skull har vi inget annat val än att försöka stanna. Och att försöka överleva.

GP:s ledare är ett led i en kampanj som syftar till att urholka de mänskliga rättigheterna. Tesen är att om man fått avslag så ska man också förlora rätten till mänskliga rättigheter. Från utsikten på Polhemsplatsen är den svenska asylbedömningen alltid rättssäker och svenska myndigheter och domstolar fattar alltid rätt beslut. Åtminstone i asylärenden. Därför måste lärare köra ut vissa barn för gott ur skolan, vårdpersonal vägra ge vård till vissa patienter och socialassistenter ska låta vissa människor hungra. Allt för att tvinga dom ut ur vårt land. ”Varför ska medborgarna betala skatt till gemensamma välfärdssystem om dessa är öppna för alla?” skriver Mathias Bred i sin ledare. Det är här som GP:s ledarkampanjer mot samhällets mest utstötta och utsatta medmänniskor blir riktigt intressant? Ledarskribenterna är ju anställda för att uttrycka de åsikter tidningens och moderbolaget Stampens ägare betalar dem för att skriva. Och då vill man förstås inte diskutera det faktum att medborgarna betalat åtminstone 656 miljoner kronor av sina skattemedel till Stampens ägare (http://www.resume.se/nyheter/artiklar/2016/08/30/skatteverkets-besked-ti...) samtidigt som familjen Hjörne plockat ut 120 000 000 kronor ur bolaget till sig själv. Och inte heller att vi skattebetalare bidrar till ledarskribenternas lön.

Så upprepar GP historien. Återigen utpekar de flyktingar som syndabockar. Frågan om varför medborgarna ska betala skatt till understöd åt familjen Hjörne är berättigad och betydligt viktigare än ett marginellt stöd till några av de mest utsatta människorna som lever i vårt land. Alla undersökningar visar att medborgarna är mycket positiva till att betala skatt till stöd för människor i utsatthet som är i behov av samhällets stöd. Det är inte alls konstigt. Förklaringen stavas i ord som inte syns från Polhemsplatsens fönster: Solidaritet och medmänsklighet.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu