Blues som står på egna ben
Göteborg, tidig onsdag morgon: ”I woke up this morning. I was feeling bad”. Göteborgsgitarristen och sångaren Christoffer Johansson skyndar på höstens ankomst i låten Holler, som ingår på solodebuten Et atropos occat.
Att Christoffer Johansson har en raspig och skrovlig bluesröst framgick redan på The bitter and sick and die alones debutalbum The Prophet som kom förra året. Men Johansson klarar sig alldeles utmärkt på egen hand. Förutom fyra egna låtar dammar han av fem låtar från den rika blueskatalogen, bland annat gör han en känslig tolkning av Charles Pattons High sheriff blues (1934).
Det är lätt att hamna i förebildernas knä när man gör blues, men Johansson verkar ha tagit till sig B.B. Kings visdomsord när han skapar sin västkustsblues: ”We all have idols. Play like anyone you care about but try to be yourself while you’re doing so.”
För att vidga referenserna vävs grekisk mytologi in i albumets tematik. Den latinska titeln, Et atropos occat, är kopplad till myten om Atropos, en av tre ödesgudinnor från den grekiska mytologin som spinner varje människas livsöde. Johansson säger i ett pressmeddelande att han vill att skivan på olika sätt berör frustrationen över att inte själv kunna kontrollera sitt öde. Tanken är att göra musik som berör och som kan få oss att fundera över vad vi gör med vår tid och vem som egentligen sätter agendan för våra liv. Kort och gott, blues som får dig upp ur sängen.