Unga ska bli mindre rädda
Många ungdomar är rädda när de ska gå hem sent på natten. Projektet Utgång/hemgång i Östergötland vill öka tryggheten med hjälp av foto, forskning och pedagogik.
Fotografen Emelie Otterbeck fick idén till Utgång/hemgång när hon pratade med sin pojkvän om löpningsrundor. Han föreslog att hon skulle ta hans favoritrunda i skogen och tyckte att det var självklart att kunna röra sig fritt.
– Han förstod inte problemet förrän jag blev upprörd. Jag kan inte springa ensam på en stig i skogen, där känner jag mig inte trygg. Jag vill springa där människor är. Skillnaden mellan oss blev så uppenbar. Han behöver aldrig tänka på det.
Idén utvecklades till ett samarbete med forskaren Malin Henriksson på Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) samt museipedagogerna Emma Friberg och Elin Kusmin på Östergötlands museum i Linköping. Under våren har de samlat in berättelser från ett 20-tal pojkar, flickor och icke-binära ungdomar på skolor och andra verksamheter i Östergötland om ett minne från när de tagit sig hem på kvällen.
– Ungdomar oavsett könsidentitet är rädda för män, men vissa killar är mer rädda för trafik och att bli påkörda. Många säger också att inga vuxna är ute på kvällen, säger Emelie Otterbeck.
Nu jobbar hon för fullt med bilderna till en vandringsutställning. Arbetsgruppen har satt ihop ungdomarnas minnen till fyra berättelser som ger olika perspektiv på hur det kan vara att ta sig hem på natten.
Först möter besökarna fyra stora bilder av ögon. I dem syns en reflektion av saker som personerna är rädda för. Sedan kan besökarna gå in i en stor modell av en gångtunnel, som ska ge känslan av att de befinner sig i stadsrummet. Där kan de följa de fyra berättelserna i ett kollage om hur staden upplevs ur olika perspektiv.
Nu börjar också arbetet med det pedagogiska materialet som museet kan erbjuda skolor som vill jobba kring ämnet.
– Jag vill inte att unga ska känna sig mer rädda efter att de har sett utställningen, utan istället att de får mer kraft. Många av ungdomarna har sagt att det var skönt att prata om det här och veta att andra känner som dem. Kanske kan man tänka mer på vilka signaler man själv sänder ut och vad de betyder för andra. Det är viktigt att lyfta och diskutera ämnet, säger Emelie Otterbeck.
Utgång/hemgång
Utställningen visas på Östergötlands museum i oktober. Därefter kan skolor hyra utställningen och få en pedagogisk handledning om otrygghet i offentliga miljöer. Även kommuner har möjlighet att hyra utställningen, exempelvis som ett underlag i planeringsprocesser.
Projektet presenteras på Genuskonferensen G16 i Linköping den 23–25 november och på Transportforum i januari 2017 och stöds av Boverket.
Utdrag från utställningen
Du går ensam hem från klubben. Det var många som var på ikväll.
Många händer på din kropp. Obehaget sitter kvar.
Sara försvann med nån kille.
Ni hade lovat att gå hem tillsammans.
Ingen vet att du går ensam.
Du håller telefonen hårt i handen.
18% batteri kvar.
Du har inte råd att lyssna på musik. Om du skulle behöva ringa någon.
Du hör steg bakom dig.
Du drar i kjolen som åkt upp över låren. Korsar armarna över brösten.
Nyckeln i ena handen, mobilen i den andra.
Någon går nära dig. Bakom dig.
Plötsligt hörs fler röster.
De är flera, ett killgäng.
Du hör att de pratar med varandra. De skrattar. Hjärtat bankar hårt. Bara de inte ropar något.
Du håller tummen beredd mot mobilens skärm.
Varför tog du så höga klackar?
Två tjejer går framför dig. Genast känns det lugnare. De är glada, fulla?
Killarna ropar något och tjejerna svarar, skrattar. De viker av åt samma håll.
Du är ensam igen.
Framför dig är en park. Ska du gå rakt igenom den eller runt?
Det tar minst tio minuter extra om du går runt. Du fryser. Det är väl bättre att komma hem fort?
Du går genom parken.
Det finns några lysen här och där.
Det är oftast ingen här på kvällen.
Där står någon!
En man.
Har han en hund?
Ler han?
Hjärtat rusar.
Varför gick du här?
Varför var du så dum?
Du vågar inte springa. Tänk om han springer efter.
Du vågar inte titta.
Titta ner. Gör dig osynlig.
Varför är han här?
Du tänker på hon som blev våldtagen.
Du vill ta upp telefonen. Du vill ringa någon. Hanna. Paulina. Mamma.
Men du vågar inte ge något ljud ifrån dig.
Går han bakom dig?
Du vågar inte vända dig om.
Kanske han skulle ta det som en inbjudan.
Porten är framför dig.
Nu springer du.
Du tror inte att någon är bakom dig men du vågar inte se efter.
Du har nyckeln redo. Låser upp med darrande hand.
När porten slår igen bakom din rygg börjar du gråta.
Nästa dag undrar du varför du var så rädd.
