Nätverket Alla ska kunna bo kvar bildades för att alla inte får bo kvar. Hyreshöjningar i samband med ombyggnader tvingar bort lågavlönade från sina hem och de som kan bo kvar gör det ofta i ett större bidragsberoende. Sedan tidigare är det känt att äldre hör till de hårdast drabbade grupperna. Med erfarenheter från framgångarna på Pennygången stödjer Alla ska kunna bo kvar boendenätverk runt om i Sverige som tar strid med utvecklingen.

– Det finns ett tomrum. Det är orimligt att människor tvingas lämna sina hem för att fastighetsägarna ska kunna fortsätta att ta extra betalt för ett underhåll som vi redan betalat hyra för, säger Daniel Carlenfors och Mattias Axelsson från Alla ska kunna bo kvar.

Ombyggnadskrisen har de senaste åren rört hundratusentals hem, men frågan har länge ägts av fastighetsägarna. Sedan avregleringen av bostadspolitiken i början av 1990-talet har de alltmer trängda hyresgästerna sett sina hem bli marknadsvaror. De boendes trumfkort, besittningsrätten, kan i dag kringgås dels genom rivningskontrakt och dels genom kraftiga hyreshöjningar.

– Fastighetsägaren gör först en ombyggnad – hyresgästernas motstånd kan i nio fall av tio köras över i Hyresnämnden. Först därefter kommer hyresförhandlingen. Då är standarden, som hyran är kopplad till, redan höjd. Hyresgästföreningen måste förhålla sig till detta nya höjda bruksvärde, säger Sara Westin, doktor i kulturgeografi vid Uppsala Universitet.

För fyra år sedan infördes begreppet affärsmässighet för allmännyttorna. Det blev, enligt Sara Westin, en legitimering av obalansen och därmed en bidragande orsak till framväxten av Alla ska kunna bo kvar.

Men det är inte en ersättare som vuxit fram – många av nätverkets medlemmar är aktiva båda föreningarna.

– Vi kommer in med ett utifrånperspektiv. På ett strukturellt plan kan delar av Hyresgästföreningen ha svårt att vara obekväm och ta konflikt för dem som har det sämst ställt, säger Mattias Axelsson.

Hyresgäströrelsen samlas i ett vrål. När det tredje Bostadsvrålet gick av stapeln i Malmö i slutet av november så är det, enligt sociologiprofessorn Håkan Thörn vid Göteborgs universitet, ett exempel på en ny närhet mellan Hyresgästföreningen och gräsrötterna. På Bostadsvrålet deltog, förutom Alla ska kunna bo kvar och Hyresgästföreningen, organisationer som Allt åt alla, jagvillhabostad.nu, ABF och Kvinnors byggforum.

– En mycket viktig skillnad mot grupper som Hagagruppen som kämpade mot ’saneringen’ av de gamla arbetarstadsdelarna för ett halvsekel sedan är att den nya urbana rörelse som i dag växer fram i Sverige inte står i motsättning till Hyresgästföreningen. I många fall ser vi istället en samverkan, säger Håkan Thörn.

För 50 år sedan väcktes engagemanget av den omvandling som fram till 1975 såg 350 000 bostäder rivas och en miljon nya byggas. Den gången skapade Hyresgästernas Riksförbund ett system med lokala kontaktkommittéer för att försöka fånga upp den spontana gräsrotsaktivismen. Idag tycks samma organisation, nu under namnet Hyresgästföreningen, stå inför ett liknande vägskäl.

– Nätverk som Alla ska kunna bo kvar är jätteviktiga. De har lyft upp viktiga frågor som bland annat vi på Hyresgästföreningen tagit med i vårt utvecklingsarbete till årsmötet i juni 2016, säger Pedram Kouchakpour, förhandlingschef på Hyresgästföreningen Västra Sverige.

Hyresgästernas framtid kan vara på väg att ljusna. I kölvattnet av den radikaliserade hyresgäströrelsen har regeringens särskilda utredare Agneta Börjesson fått i uppdrag att till 2017 ge förslag på förändringar i hyresgästens ställning. Och i Göteborg slår stadens senaste budget fast ”att människor inte ska behöva lämna sina hem på grund av social omvandling och kostnadsökning”. Hyresgästföreningen pekar även på att allmännyttorna fått nytt ledarskap.

– Vi har redan märkt skillnad i Göteborg, dels tack vare budgetmålet, dels tack vare ledarskapsförändringar. Lagstiftning behövs för att ge hyresgästen makten att säga ifrån i början av processen, men även en kulturförändring är på gång, säger Pedram Kouchakpour.

Men alla har inte råd att vänta. Inför ombyggnaderna i kvarteret Skäppan i Kville, som GFT skrev om för knappt ett år sedan, säger allmännyttiga Poseidon nu upp hyresgäster med rivningskontrakt. Boendenätverket Kvilles Framtid har tagit upp kampen, med stöd av Alla ska kunna bo kvar,

– Häromdagen pratade vi med en före detta granne från Pennygången. Hon flyttade härifrån till Kville 2012 när Stena hotade med hyreshöjningar. Nu är det samma visa i Kville och hon tvingas flytta igen. Hyreshöjningar och rivningskontrakt har skapat en slags urbana nomader. Människor tvingas lämna sina hem – det enda rimliga är att alla ska kunna bo kvar, säger Daniel Carlenfors.