Tillgänglighet behövs även bortom catwalken | Göteborgs Fria

Inledare


Inledare: Funktionshindrades rättigheter

  • Tillgänglighetsmarsch i Stockholm. Funktionshindrades grundläggande demokratiska rättigheter måste försvaras, skriver Arash Gelichkan.
Fria Tidningen

Tillgänglighet behövs även bortom catwalken

Allt för många har varit upptagna med representation i reklam och mode samtidigt som funktionshindrades grundläggande demokratiska och sociala rättigheter i hög grad nonchalerats, skriver Arash Gelichkan.

Fotomodellen Madeline Stuart som har Downs syndrom har sprängt gränser och inspirerar många. Att hon har fått möjlighet att göra det hon vill trots de hinder samhället sätter upp är glädjande. Samtidigt är det något med mediernas fascination som skaver. Allt för ofta får funktionshindrade synas på majoritetssamhällets villkor.

Du måste antingen vara fotomodell, världsomseglare eller kärnfysiker för att få synas. Inte sällan är blicken exotifierande och objektifierande. Modebranschen passar som hand i handske med det synsättet. Frågan är därför om det inte är naivt att tro att modebranschen kan låta människor – funktionsnedsatta eller ej – synas på andra villkor än marknadens skeva skönhetsideal.

Medan medierna fascineras av det exotiska så fortgår den stora majoriteten av funktionshindrades liv långt bortom spotlightsen. Den 3 december inträffade den Internationella funktionshinderdagen under i stort sett medial tystnad.

På DN debatt skrev Demokratiutredningens ordförande Olle Wästberg och sekreterare Adiam Tedros om att funktionshindrade hamnat på ”demokratins bakgård”. Utredningen har kommit fram till att många vallokaler 2014 var otillgängliga, att otillgänglig information och oanpassade lokaler använts för nämndsammanträden och politiska möten. Det utestänger effektivt många funktionshindrade från att delta i demokratin på lika villkor.

Allt för många har varit upptagna med representation i reklam och mode samtidigt som funktionshindrades grundläggande demokratiska och sociala rättigheter i hög grad nonchalerats. De senaste åren har personlig assistans varit i skottlinjen för nedskärningsattacker.

Tillsammans med kostnaden för asylmottagningen och sjukskrivningarna har personlig assistans gång på gång angripits som en belastande kostnad. Samtidigt som vi har sänkt skatten med 140 miljarder kronor och delat ut miljonvinster till assistansbolagen har allt fler fått sina personlig assistans-timmar neddragna.

Frågan är hur de som är beroende av personlig assistans ska få synas i reklamen och på catwalken om inte samhället uppfyller sin skyldighet att erbjuda stöd efter individens behov. Det är inte bara normer och föreställningar som gör att vi inte får synas i reklamen, utan faktiska begränsningar i tillgängligheten och att vi är en ekonomiskt resurssvag grupp. Enligt statistik från SCB 2014 var andelen personer med funktionsnedsättningar i den sysselsatta befolkningen motsvarande 13 procent. Det ligger på samma nivå som perioden 2004–2008.

Många blir fast i aktivitetsersättningen eller förtidspensioneras. Och nivåerna på ersättningarna är låga.

I ett samhälle där arbete ger frihet så döms den som inte kan vara produktiv nog till fattigdom. Många gånger är det normer och föreställningar som gör att en funktionsnedsatt person som har full arbetsförmåga döms till arbetslöshet. Men det är också så att många av oss bedöms ha en nedsatt arbetsförmåga och vi passar inte in i det här ekorrhjulet.

6 timmars arbetsdag är därför ett exempel på en reform som skulle göra det möjligt för många funktionshindrade att jobba på lika villkor som alla andra. Jag tror att reformer som garanterar våra demokratiska rättigheter, rätten till personlig assistans och förbättrade villkor på arbetsmarknaden är det som på allvar låter oss ta plats i samhället.

Förebilder i all ära, men byggandet av ett tillgängligt samhälle ska inte vila på enskilda människors axlar. Alla har inte orken eller förmågan att vara banbrytare. Vem ska uppmärksamma deras rätt?

Att bygga ett tillgängligt samhälle är ett samhällsansvar och bör engagera var och en av oss oavsett funktionalitet. Men istället matas vi av inspirerande stories som för en stund sätter strålkastarljuset på för majoritetssamhället fascinerande aspekter av tillgänglighetsfrågor. När ljuset släcks fortsätter vi att utestängas från samhället utan att någon ens drar en suck. Det mönstret måste brytas.

ANNONS

© 2021 Göteborgs Fria