Dödens dal skapar mörker som värmer
På natten, ovan molnen är tredje och avslutande delen i en albumtrilogi som inleddes med Gå ensam förbi horisonten (2013) och följdes av Korsa jord, luft, is från förra året. Tematiskt säger sig duon, bestående av Rickard Jäverlind och Henrik von Euler, vilja utforska mänsklig sorg.
Duons elektroniska instrumentalmusik är liksom tidigare svärtad men aldrig tungsint. Mörker jagas bort med ljus, som i sömngångardiscon i Det som följer, där stroboskopljus lyser upp mörkret på dansgolvet och synliggör skuggestalterna som rör sig där.
Musiken på På natten, ovan molnen är poetisk, vacker och atmosfärisk. De filmiska inslagen är tydliga, och jag kommer lite otippat att tänka på den majestätiska postrocken som Mogwai skapat till den hyllade tv-serien Les Revenants (Gengångare).
Hos Dödens dal ger mörkret inte vika utan finns hela tiden närvarande i spår som Bländverk, Skärfälten och Nattvaka. Det är inte ett mörker som känns skrämmande och kallt, utan mer som en naturlig del av våra liv.