Tvingande strukturer är något som uppenbarligen intresserar Dana Sederowsky. I sitt skapande har hon ett regelverk som bland annat bygger på att hon enbart använder sin egen röst, sin kropp och sitt ansikte, och att det endast får vara en tagning till inspelningarna till videoverken.

I stora galleriet presenteras Special Announcements, som är ett urval av Sederowskys tidigaste videoperformanceverk. Det rör sig om fem videoverk som växelvis visar olika Sederowsky-karaktärer. Likt en marionett upprepar kvinnan meningar om och om igen. Vad är det för information som vi ska ta till oss? Finns det egentligen något budskap?

Det uppblåsta formatet skapar tillsammans med de lätt absurda meddelandena en Orwellsk stämning, lite av Storebror i 1984.

Special Announcement five visar en kvinna som om och om igen bokstaverar meningen ”I will fail”. Detta pågår tills hon stakar sig, gör ett misstag.

Det absurda och fåfänga i de mänskliga strävandena gestaltas även i verket Head. Kvinnan som balanserar ett stort stenblock på huvudet har fått en syssla lika betungande och meningslös som Sisyfos.

Utställningens tematik är centrerad kring arbete och värdet av arbete. Titeln Practice makes progress känns försiktigt ironisk då Sederowsky anlägger en lätt pessimistisk syn på vårt genomrationaliserade samhälle. Hos Sederowsky är arbete lika med repetition. Själva innehållet i arbetet är meningslöst. Vi arbetar för att vi måste. Vad belöningen är vet vi inte.

Det är en välkomponerad, stram och logiskt uppbyggd utställningen – nästan så att jag tycker den känns lite för strukturerad och planerad. Ett verk som bryter av, och som fascinerar på egen hand, är det nyproducerade videoverket Maximus. Det består av en hel vägg täck med monitorer som visar en kvinna som tittar in i kameran, för att till slut dunka skallen mot kameralinsen. Försöken att kommunicera med ord har ersatts med fysiska försök att nå fram med ett budskap.

Sederowskys vana att ställa sig framför kameran gör även att tankarna går till vår kulturs upptagenhet kring självrepresentation, exempelvis i sociala medier. Även utformningen av installationen, som för tankarna till ett höghus med fönster, bryter av mot den i övrigt strama presentationen.

Under utställningsperioden är Dana Sederowsky på plats för att arbeta med installationen Monotony is a virtue, repetition is a strength, practice makes progress. Arbetet som Sederowsky gör på plats består i att skriva ner verkets titel, de tre fraserna, tills hela väggen är fylld. Sedan ska väggen åter målas vit.