Maktstrukturer förstärks inom landets kulturliv | Göteborgs Fria

Debatt


Kulturdebatt

  • Skön snubbe? Jazzmusikern ses ofta som en individ med öppet sinne. Denna sköna snubbe verkar ofta i ett kulturklimat där man ser på konsten som naturligt ifrågasättande av normer och stela strukturer. Men detta stämmer inte, skriver Kulturevolution.
Göteborgs Fria

Maktstrukturer förstärks inom landets kulturliv

Konsten betraktas ofta som progressiv och ifrågasättande av stela samhällsnormer. Vi har jobbat med många olika typer av konstnärer och artister och sett en verklighet som ofta rimmar illa med ovanstående självbild, skriver Janan Zapata, Linda Gustafson, Juliana Zapata och Jenny Gustafson, som står bakom det digitala magasinet KultuRevolution.

Inom konst och kultursektorn finns en självbild som speglar en progressiv, ifrågasättande och ofta samhällskritisk kraft. I rapporten Musik och genus – röster om normer, hierarkier och förändring från 2012 beskrivs olika förlegade argument, som att “Konsten är radikal och samhällsförändrande”, som skäl till varför en inte behöver arbeta med exempelvis genusfrågor inom kultursektorn.

Konsten ses som tillåtande och inom den diskrimineras ingen. Andra argument är att konst är bara konst, eller att konstens inneboende behov av frihet hotas av krav på jämställdhet.

Vi på KultuRevolution är både musiker och arrangörer av olika former av kulturevenemang och vi har jobbat med många olika typer av konstnärer och artister. Vi har sett en verklighet som ofta rimmar illa med ovanstående självbild. I realiteten genomsyrar de omgivande samhällsnormerna även kultursektorn och många gånger upprätthålls och förstärks stereotypa bilder och olika former av maktstrukturer inom konst och kulturliv.

Inom exempelvis teaterscenen har en hel del sexistiska strukturer uppmärksammats på senare år. Kulturrådets utredning Plats på scen från 2006 visade på obalanser mellan könen inom många delar av scenkonsten, bland annat vad gäller antalet yrkesaktiva, hur resurser fördelas och vad som gestaltas på scenerna. Myndigheten för kulturanalys skriver i sin rapport från i år, om regeringens jämställdhetssatsningar på kulturområden: “Målet, att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund, kräver allas deltagande på lika villkor.”

Bland de hinder som de beskriver finns “synsätt som gör att jämställdhetsproblem förnekas, förskjuts och förringas eller (bort)förklaras.”

För ett konkret exempel kan vi göra en djupdykning inom det område där vi själva haft mest insyn: frilansande jazzmusiker. Ofta finns här en självbild av en experimentell, utforskande och radikal artist. Den stereotypa bilden av en frilansande jazzmusiker är en ”skön snubbe” med öppet sinne och avslappnad inställning till livet. Denna sköna snubbe ifrågasätter per definition stiffa samhällsnormer.

KultuRevolution efterlyser större medvetenhet kring de egna normerna, de egna privilegierna. Det existerar inget “normvakuum”, varken inom den frilansande jazzmusiken, inom konst och kulturlivet eller någon annanstans. Vi måste våga rota i de normuppsättningar som ersätter det som exempelvis det fria musiklivet tar avstånd ifrån. Vilka inkluderas och vilka finns det inte plats för? (Den humorlösa bitterfittan, men också människor med annan socioekonomisk bakgrund, hudfärg, funktionsvariationer och sexuell orientering).

Omedvetenhet kring de egna normerna och privilegierna får konsekvenser för och begränsar utövarna, genrens utveckling och för kulturlivet i stort.

KultuRevolution har som syfte att granska konst och kultur utifrån ett makt- och normkritiskt perspektiv. Vår vision, är att lyfta fram fler erfarenheter, perspektiv och berättelser inom olika konstarter. Kulturen bör dessutom vara tillgänglig, både för utövare som konsumenter. Vi behöver djupare diskussioner kring kultursektorn, likt den som Utopia för kring funktionsnedsättningar: “Benämningen ’funktionshinder’ borde ha betydelsen att det är samhället som är hindrande för personen som inte har samma funktion som normen. I den meningen kan ordet ’funktionshinder’ användas för att belysa samhällets brister att fungera lika bra för alla människor som lever i det, att det på så vis hindrar vissa att fungera i det lika smidigt som andra.”

Samma princip gäller även för jämställdhet och jämlikhet i stort: problemet ligger inte hos individen utan det är samhället som brister och lösningen måste också åstadkommas på samhälls- och gruppnivå. Självrannsakan och mod att se den egna gruppens privilegier är ett klokt första steg.

Rekommenderade artiklar

© 2021 Göteborgs Fria