Göteborgs Fria

Krönika: Den beige mannen

Två rader ovanför min favoritplats i biografen satt alltid den beige mannen. Sextio plus. Alltid prydlig, alltid i helbeige kostym. Lite bergmansk helt enkelt. Jag hade årskort på Cinemateket och hängde på Draken mer än vad mina polare ansåg hälsosamt. Bredvid mig satt min värmländska polare som innan varje visning omsorgsfullt vek entrébiljetten till en strut som han använde för att spotta snus i.

Tillsammans med den beige mannen och min värmländska vän såg jag mycket film. Men det finns alltid luckor att fylla. Jag har fortfarande inte sett Fången på Karlsten fästning (1916), Berg-Ejvind och hans hustru (1918), Vi hemslavinnor (1942) eller I huvudet på en gammal gubbe (1968).

Alla svenska filmer från förr. Omistliga? Det vet jag inte, men chansen att se dem finns fortfarande. Under vinjetten 100 svenska filmer lyfter Cinemateket fram inhemska filmer som de tycker vi bör se.

Cinemateket invigdes den 15 september 1964 med en visning av Chaplins Cirkus, vald av Ingmar Bergman. Detta innebär jubileumsår för Cinemateket. 50 år på nacken men fortfarande vital och spänstig.

I Göteborg har Cinemateket funnits sedan 1967. Numera huserar de på Draken och visar varje vecka fem filmer. När jag studerade filmvetenskap såg jag vissa veckor alla filmer som visades. I Drakens enorma salong insåg jag att Kubricks 2001 gör sig bäst på en hundra kvadratmeter stor duk, drabbades av Maya Derens tidiga avantgardefilmer och slogs av hur spännande Sjömans stumfilmsklassiker Körkarlen är. Jag reviderade även min åsikt om att Bergman var alltigenom beige, inspirerades av Fassbinder och funderade över innehållet i Jodorowskys Holy Mountain.

Firandet av Cinemateket innehåller bland annat serien Sounds of Silence, där artister fått i uppdrag att specialskriva och framföra musik live i biograf, till stumfilmer. I morgon på Draken blir det exklusiv visning av Lotte Reinigers animerade mästerverk The Adventures of Prince Achmed från 1926 med specialskriven musik framförd live av Dungen.

Perfekt läge för mig att återbesöka Cinemateket, och den beige mannen.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Transfobi sprids av SVT

Det är osmakligt att Svt dammar av De Palmas I nattens mörker, som är ett skräckexempel på hur transpersoner skildras i populärkulturen, skriver Tobias Magnusson.

Fria Tidningen

Krönika: Larmande kvinnor

FRIA ger tips om kvinnliga pionjärer inom den elektroniska musiken, och om Anna Westbergs dansföreställning Elektrakomplexet.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu