Recension


Litteratur
A love supreme
Författare: Jonas Autio
Förlag: Autio Press

  • Jonas Autio har tidigare bland annat skrivit radioteater i P1, barnboken Frank och Jag. A love supreme är hans debutroman.
Göteborgs Fria

En Göteborgsroman väl värd namnet

Kristin Ödlund recenserar Jonas Autios debutroman.

Det är Göteborg våren 2013 och Lars Andersson dras in i en utpressningshärva han inte räknat med att de där thaimassagebesöken skulle leda till. I Jonas Autios debutroman A love supreme får läsaren följa med Lars under några febriga månader som börjar med ett antal fotografier från massagestudion och att en vuxen dotter dyker upp och söker sin fars beskydd. Hela våren präglas sedan av skott som avlossas och utbetalningar som ska göras, parallellt med att ett nytt liv på en säkrare plats planeras för dottern Linda - historien är enkel och utan komplicerade narrativa sidospår. Lars är en ensam och godhjärtad man med få vänner och ingen familj, det är hans ensamhet som för honom till thaimassagen med happy endings och det är hans ensamhet som används som ett vapen mot honom av utpressarna – Linda visar sig tidigt var allt annat än hans dotter och i själva verket den pjäs i spelet som ska beröra Lars känsloliv. Hon är utpressarnas mest effektiva medel då Lars gör allt i sin makt för henne.

Autios romandebut är lättläst, men saknar den finess som gör att upplevelsen stannar kvar. A love supreme är en Göteborgsroman väl värd namnet – gatorna och spårvagnarna stämmer in i minsta detalj och det är lätt att se historien utspela sig framför sig, även om vissa fiktiva inslag förekommer. En promenad genom staden blir lika mycket en del av berättelsen som en lektion i stadens geografi och historia och annan allmänbildning med lösa kopplingar till Göteborg. I ett skönlitterärt sammanhang blir det dessvärre ofta överdrivet. Varje byggnad som passeras väcker en tanke hos huvudkaraktären som sedan mynnar ut i en lång redogörelse över allt från namngivandet av Gamla Ullevi, till Hagabions repertoar och Kinas hbtq-politik - tankar som blir onaturliga när vederbörande är förföljd eller blåslagen och rimligtvis inte borde tänka på annat än sin egen överlevnad. Detaljrikedomen och Göteborgsromantiken i all ära, men det fattas litterär underfundighet.

Stereotyperna haglar - i A love supreme är bovarna jugoslaver och det är synd om den svenske mannen som sköter sina kort rätt, är god mot samhället, men har gjort ett grovt snedsteg. Han kände sig ju ensam, och vet att det är fel... Kvinnorna lyser med sin frånvaro, så när som på Linda, som är utpressarnas accessoar, verktyg och marionett samtidigt som hon är den hjälplösa dockan Lars ska skydda från allt ont.

Autio må vara en författare med stor lokalkännedom och en imponerande kunskap kring såväl sport och musik, vilket också är Lars största intressen, men ambitionen är högre än vad slutproduktens kvalitet kan nå upp till. Mindre lexikon och mer energi till språket och berättartekniken hade gett debuten ett lyft. Det är synd, för grundhistorian är ny och det har ett stort underhållningsvärde att kunna visualisera händelseförloppet på näthinnan.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Destruktiv segregation i Bosnien

Recension

I Bosnien finns inga raka vägar är en upplysande reportagebok om Bosnien, nästan 20 år efter krigets slut.

Göteborgs Fria

Mossiga noveller om manlighet

Recension

Gemensamt för novellerna i Grand danois är ensamhet. Manlig ensamhet. Skickligt skrivet men mossigt innehåll, tycker Tobias Magnusson.

Fria Tidningen

Givande när Bergman skriver om Bergman

Recension

I den självbiografiska Laterna Magica skriver demonregissören Ingmar Bergman om sitt eget liv. ”Underhållande och medryckande”, tycker Anna Remmets.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu