Outkasts stilstudie i sexism | Göteborgs Fria

Recension


Konsert
Way out west
När fredag, 8/8 Var Slottsskogen, Göteborg

  • Outkast berör – på helt fel sätt.
  • Danska Mø kombinerar attityd med stort artisteri.
  • Little Dragon håller stämningen på topp.
Fria Tidningen

Outkasts stilstudie i sexism

Medan danska Mø skapade stämning på topp fick toppnamnet Outkast publiken att lämna under Way out Wests andra dag.

Festivalens andra dag bjuder på strålande solsken och en ännu högre temperatur än gårdagen. På Linnéscenen griper danska Mø tag i publiken från första stund och vi hänger på utan att tveka.

Mø utstrålar en aldrig sviktande ögonkontakt och scennärvaro med toppenergi. Svetten lackar bland publiken och det är fullt förståeligt att både gitarristen och trummisen tar av sig på överkroppen. Mø själv crowdsurfar och verkar oberörd av värmeböljan.

På Møs facebooksida beskrivs musiken som elektronisk soul och indiepop med street-vibe och det är just lika delar av musikalisk skicklighet och kaxig attityd som gör upplevelsen så stark. Enda invändningen är att spelningen borde ha legat efter mörkrets inbrott för maximal effekt. Näst sista låten denna stekheta eftermiddag blir välkända Spice Girls-covern Say you'll be there och hela publiken sjunger med.

Stämningen är fortsatt på topp när Little Dragon senare spelar sin elektroniska pop på samma scen. Det är som att det är något särskilt med Linnéscenens inramade, intima format.

Kvällens stora besvikelse är utan tvekan Outkast. Det som började så bra blir en stilstudie i sexism istället. Projiceringar av lättklädda, inoljade, ansiktslösa kvinnokroppar som rör sig i slowmotion och tar av sig trosorna. Unga snygga kvinnor ur publiken bjuds upp att dansa på scen till hiten Hey ya! och det är tydligt att den här publiken inte imponeras av denna objektifierande exponering. Vi går efter halva konserten och är långt ifrån ensamma om att fatta det beslutet.

Konsten har också förlänats ett utrymme på festivalen. I en tid då vi är allt närmare våra mobiltelefoner vill konstnären Oliver Payne få oss att för dryga 45 minuter koppla av och bort med sin installation Chill out. I ett tält en bit från de stora scenerna visas en sex minuter lång film från 1926 av Marcel Duchamp som hypnotiserar med sina psykedeliska spiraler. En ljudmatta av hawaiianska toner, Elvis Presley och ljudet av långsamma vågor fyller rummet. Folk slappnar av, blundar, kanske sover en stund. Från taket hänger lampor i 70-talsestetik och det är tydligt att man velat skapa ett vardagsrum.

Mobiltelefoner är förbjudna och en vakt ser till att regeln efterlevs. Bortkoppling är syftet. Även om det inte känns särskilt nytt så finns ett uppenbart behov bland besökarna att bara finnas till en stund.

Utanför tältet finns en mindre workshophörna där studenter från Dômens konstskola bjuder in till skulpturbygge medelst smala plaströr. På gräsmattan står ett tiotal kreationer. En bit bort finns konstverk i vilka du kan stoppa in ditt huvud och fotograferas – en kon, ett par läppar, en koja.

Way out Wests konstscen är ett interaktivt och skönt avbrott – kanske främst för att antalet besökare är något skralt. Idén är god, men området känns ihophafsat och skulle behöva utvecklas till en bättre helhet för att bli verkligt intressant. Mycket annat lockar, knappt hundra meter bort.

ANNONS

Rekommenderade artiklar

Många poänger i Pojkarna

Recension

Rik föreställning där alla har möjlighet till identifikation, skriver Kristin Ödlund om Pojkarna.

© 2021 Göteborgs Fria