Nya ekonomiska möjligheter. Ökad svensk export. Hundratusentals nya jobb och en chans för konsumenter och företag att dra fördel av ”outnyttjad potential”.

Frågar man regeringen finns det bara fördelar med det planerade frihandelsavtalet mellan EU och USA. Transatlantic trade and investment partnership, TTIP, ska skapa världens största regionala frihandelsområde genom att avskaffa en rad tullar, avgifter och andra upplevda hinder.

­– Nu finns det faktiskt möjlighet att skriva handelspolitisk historia, säger handelsminister Ewa Björling.

Alla är väl för ökade möjligheter. Vem vill se en massa hinder i vägen för utvecklingen?

Ändå greps i förra veckan ett hundratal personer, bombarderade med vattenkanoner, vid en protest i Bryssel mot avtalet.

Ändå har det vid upprepade tillfällen läckt ut känslig information från hemliga möten.

Ändå har en rad miljö- och demokratiorganisationer mobiliserat det gångna året, långt innan avtalet är färdigförhandlat. Så sent som i måndags skrev 250 organisationer ett brev till EU:s handelskommissionär Karel de Gucht med krav på full transparens.

Vad är det som är så upprörande, vad är EU på väg att driva igenom? Varför ska det ske så snabbt? Och varför måste allmänheten övertygas med löften om fler jobb och mer pengar i plånboken?

Arbetstillfällen i hundratusental

Ett av de främsta argumenten för TTIP är att arbetstillfällena ökar tusenfalt när handelshindren undanröjs. Bara i Sverige har siffran 30 000 nämnts. En broschyr från delegationen EU in the US berättar att amerikanerna kan vänta sig ”nästan 750 000 jobb”, en siffra som motsvarar hela New Hampshires befolkning. Är det valfläsk eller realistiska förväntningar?

En rapport från Austrian foundation for development research (finansierad av vänstergruppen i EU-parlamentet) manar till skepsis inför sådana argument.

Inför Nafta-avtalet mellan USA, Mexiko och Kanada talade Bill Clinton om att 200 000 nya jobb skulle skapas. Men enligt studier på området råder det bred enighet om att förväntningarna inte har uppnåtts. Några studier visar till och med att antalet jobb minskat kraftigt i USA, till följd av ökad import från Mexiko. Inte heller i Mexiko tycks avtalet ha haft önskat resultat.

”De flesta modeller av förväntade effekter har en tendens att överdriva fördelarna och underdriva kostnaderna med frihandel”, konstaterar rapportförfattarna.

Rapporten analyserar de fyra centrala utvärderingar av TTIP som har gjorts (i huvudsak på uppdrag av EU-kommissionen) och menar att det i dessa framgår att TTIP har en svag effekt på arbetslösheten. På 10­­–20 års sikt kan arbetslösheten möjligen minska ­– med 0,4 procent.

Mer pengar till hushållen

Att alla hushåll i EU och USA får mer pengar i plånboken är ett återkommande argument. Handelskommissionär Karel de Gucht har utlovat en ökning av den disponibla inkomsten med 545 euro per hushåll. I Sverige har handelsminister Ewa Björling i en debattartikel översatt summan till att avtalet kommer att ge varje svensk ”uppemot 1 700 kronor extra i plånboken varje år”.

Hur man har kommit fram till summan framgår inte i uttalandena eller debattartiklarna. Men det gör det i en broschyr om TTIP, riktad till amerikaner.

Uppgiften visar sig vara hämtad från en ekonomisk uppskattning utförd av Centre for economic policy research i London, i en rapport framtagen på uppdrag av EU-kommissionen. Men det handlar inte om en mindre medborgarlön som plötsligt ska införas, vilket man kan tro när man läser hur siffran används i argumentationen. Inte heller får alla en rejäl höjning av lönerna.

Nej, avtalet uppskattas generera ett generellt lyft i ekonomin med nästan 120 miljarder euro inom EU, vilket alltså motsvarar 545 euro per hushåll inom EU. Det man egentligen menar är ”vi får högre BNP”, men "1 700 extra i plånboken" är ett språk som allmänheten förväntas kunna ta till sig bättre.

Om unionens BNP verkligen ökar är också ifrågasatt. Enligt rapporten från Austrian foundation for development research handlar det i de utförda studierna om en årlig ökning på 0,03 till 0,13 procent "som mest" under en övergångsperiod på 10–20 år.

Frihandel skapar välstånd

Herr Darmont från Belgien, herr Olsen från Danmark och herr Herrera Vigueras från Spanien är tre vanliga företagare inom livsmedelsindustrin och elektronikindustrin. På EU-kommissionens hemsida får de berätta hur just deras företag skulle gynnas av TTIP.

Herrera Vigueras företag Conservas El Raal säljer bland annat burkkonserver till USA. ”Så snart tarifferna på kronärtskocka på burk försvinner, kommer vi att återta vår position i USA”, menar han.

Den som läser EU-kommissionens presentation får intrycket att den amerikanska marknaden för spansk kronärtskocka bara ligger och väntar. För en modern conquistador på jakt efter vår tids Eldorado framstår USA som en outforskad värld av rikedomar. Men så enkelt är det inte.

Så hur ser läget ut för Herrera Vigueras bortom önskedrömmarna? Det stämmer att Spanien halkat efter på den amerikanska marknaden för kronärtskocka. 2013 importerade USA kronärtskocka på burk för ett värde av 124 miljoner dollar. Fram till 2007 stod Spanien för huvuddelen, men bara två år senare är istället Peru den främsta exportören med 45 procent av marknaden, följt av Spanien (26%) och Chile (19%).

Låga löner, ett gynnsamt klimat och ett frihandelsavtal mellan länderna är orsaker till Perus frammarsch på den amerikanska marknaden, enligt en rapport från USA:s jordbruksdepartement. Sedan tidigt 1990-tal har den hortikulturella exportmarknaden i Peru ökat med 16 procent årligen.

I rapporten undersöker jordbruksdepartementet framgångsexemplet Peru och pekar på faktorer som att legaliseringen av utländskt landägande och privatiseringarna på 1990-talet av bland annat fisket, gruvindustrin och finanssektorn drog utländskt kapital till Peru och bidrog till det som brukar kallas ett gynnsamt affärsklimat.

Genomsnittslönen i Peru är 2,15 dollar i timmen, ofta ännu lägre i jordbruket, vilket framhålls som centralt i sammanhanget. Dessutom gör frihandelsavtalet mellan länderna att kronärtskockan på burk kan komma in i USA utan några hinder, tack vare ”en helt liberaliserad handel och total brist på SPS-problem”, skriver jordbruksdepartementet. ”SPS-problem” betyder alla regler som finns för att skydda djur och natur från exempelvis smittospridning.

Herrera Vigueras lockas nog av fördelarna i det bilaterala frihandelsavtalet mellan Peru och USA. Med TTIP hägrar liknande möjligheter för Spanien. Men tävlingen har ett pris. Det är inte bara skatter som står i vägen. Ska Spanien på allvar konkurrera med Peru om att leverera de billigaste och bästa kronärtskockorna på burk till USA kan det innebära både lägre löner och färre ”onödiga hinder” som finns där av hälsoskäl.

Importen till USA påverkar också den amerikanska marknaden negativt, konstaterar jordbruksdepartementet. När det gäller kronärtskocka på burk försvann visserligen den sista inhemska producenten redan år 2000 på grund av konkurrensen (då från Spanien). Men i fallet sparris, som också tas upp i rapporten, har den billiga exporten från Peru snart helt konkurrerat ut den inhemska produktionen.