Dansföreställningen Imagine handlar om alla människors behov av att berätta sin historia.

Danskompaniet Spinn, Sveriges första integrerade danskompani med professionella dansare med olika funktionsvariationer, är banbrytande i sitt arbete för att bredda trånga normer kring vem som får finnas och synas inom scenkonsten. Det är mest intressant att följa dansaren Emilia Wärff genom Imagine eftersom hon använder rullstol.

Aloun Marchal och Emilia Wärff utmanar kroppens inneboende begränsningar och skapar nya rörelser i en scen där två kroppar integreras till en.

Men Imagine är också en spretig föreställning där riktigt duktiga dansare överglänser andra mindre närvarande dansare. Flera dansare falnar i bakgrunden av andras sprängkraft och utstrålning i dansen. Kanske har de bara en dålig dag på jobbet?

Imagine utmanar och tänjer på gränser på mer sätt än det rent kroppsliga. Liksom en mikrofon kan bli ett effektfullt redskap i dansen tar dansaren Malin Rönnerman sig an en barstol och möjliggör omöjliga rörelser över, under och runtomkring en stol.

I Aloun Marchals solonummer finns ingen musik, bara tystnad. Han tycks dansa till toner inombords för rytmen finns där, trots total tystnad i lokalen.

Det skapar tankar hos mig som publik att i dans finns inga hinder, det finns bara möjligheter. Dans skapas ur varsomhelst, hursomhelst. Varför dansar jag inte? Hindren är borta och jag tar några lätta, fjädrande, försiktiga danssteg ut efter föreställningen.

Spinn är ett banbrytande kompani att hålla ögonen på. Nästa gång vi ser de på scen är föreställningen Obscuro på Norrlandsoperan i Umeå 3 juni under festival Normal. Råkar du vara i Norrland då så missa inte.