Krönika: Vi behöver bygga solidariska allianser | Göteborgs Fria

Fördjupning


Anna Nordén
Göteborgs Fria

Krönika: Vi behöver bygga solidariska allianser

Vi behöver reflektera över hur makt och förtryck samverkar och hur vi gör för att inte en frihetskamp ska motverka en annan frihetskamp.

Nyligen ägde Transgender Day of Remembrance rum, en dag som instiftas för att uppmärksamma det våld som transpersoner utsätts för världen över. Och detta är en dag som sorgligt nog behövs. För enligt en rapport som Statens folkhälsoinstitut (2006) gett ut har 34 procent av alla transpersoner utsatts för våld eller trakasserier. När det kommer till psykisk ohälsa hos transpersoner uppger hälften av de tillfrågade att de någon gång övervägt att ta sitt liv och 21 procent har också försökt att göra detta (Statens folkhälsoinstitut 2005). Samtidigt har inte alltid transpersoner varit eller känt sig välkomna på Sveriges alla tjej- och kvinnojourer, vilket kan te sig paradoxalt med tanke på hur utsatt denna grupp är.

På liknande sätt som Liz Mckinnell beskriver har alltså transpersoner också runtom i Sverige exkluderats från feministiska rum. En av de mest uppmärksammade händelserna tar Tiina Rosenberg upp i boken L-ordet. Den 18 oktober 2002 uppkom ett hätskt bråk på Kvinnohuset i Stockholm, under en debatt om feminism och queer. I lokalen befann sig nämligen den transsexuella Erica Zander, som hade blivit inbjuden att sitta med som åhörare under kvällen, och bråket kom att handla om huruvida hon var välkommen på Kvinnohuset eller inte. Detta eftersom Kvinnohuset var separatistiskt och endast välkomnade ”biologiskt äkta kvinnor”. Erica Zander höll nästan på att rent fysiskt bli utslängd och flera lämnade därefter lokalen, både i protest mot Erica Zander och till stöd för henne.

Lesbiska klubbar har inte heller varit fria från diskriminering av transpersoner då det till och med i annonser eller på flyers för klubbar och fester funnits med ett ”ej ts”, alltså ej transsexuella (QX augusti 2006). I de feministiska och queera sammanhang jag rör mig i i dag är det dock, i alla fall bland de flesta, en självklarhet att transpersoner inkluderas i systerskapet och i separatistiska rum. Dock inte sagt att all diskriminering försvunnit för det. Ofta får jag känslan av transkillar ges mer status jämfört med transtjejer och personer med feminina uttryck. Kanske kan det ha att göra med att de macho- och maskulinitetsnormer som genomsyrar samhället också finns närvarande i feministiska rum. Femme-rörelsen, med Ulrika Dahl i spetsen, gör dock motstånd mot detta genom att återta och upphöja det feminina och mena att det har en subversiv, förändrande, potential.

Ciskvinnor måste få upp ögonen för att också transpersoner drabbas av patriarkatet och att vi alla därför tillsammans behöver bygga solidariska feministiska allianser. Allianser behövs inte minst i denna tid fylld av högerpolitik, sverigedemokrater och rasism. Vi behöver därför reflektera över hur makt och förtryck samverkar och hur vi gör för att inte en frihetskamp ska motverka en annan frihetskamp. Vi behöver också vara beredda på att lyssna och ta till oss kritik så att det inte blir vi som i slutändan försvarar, som så många gånger förut, vithetsnormens, heteronormativitetens eller cisnormens intressen.

Fakta: 

Anna Nordén, aktivist och genuspedagog. Hen har skrivit uppsats i genusvetenskap om inkludering och exkludering i feministiska rum.

Rekommenderade artiklar

Lajv ska bli tryggare

Sexuella övergrepp, sexism och homofobi är några av problemen som lajvare arbetar hårt för att få bukt med.

Fria.Nu

Vem får plats inom feminismen?

Frågan om vem som får plats inom feminismen har väckts på senare tid. Forskaren Liz McKinnell undersöker vilka som ”räknas”.

Kvinnor kämpar i Valea Seaca

Möt de romska kvinnorna som slåss mot fattigdom och förtryck för ett bättre liv för sig själva och sina barn.

Fria.Nu

© 2021 Göteborgs Fria