Bland de antika grekiska gudarna är gudinnan Athena, både vishetens och krigets gudinna, en av de främsta. Athenas födelse kan tolkas som en berättelse om den optimala, obefläckade födseln då gudinnan, till skillnad från Jesus som föddes av en dödlig kvinna, springer fram direkt ur den främsta guden Zeus huvud.

Med denna märkliga händelse börjar Linda Boström Knausgårds senaste roman Helioskatastrofen. Men till skillnad från Athena som föddes vuxen är Anna, som romanens huvudperson ska komma att kallas, tolv år när hon upplever att hon föds och ser sin far i ögonen en första och sista gång, innan han förs bort och hon omhändertas av de sociala myndigheterna.

Linda Boström Knausgård blandar med ett suggestivt språk realism med mer svårförklarliga fenomen på ett sätt som lämnar frågan öppen huruvida hennes bok handlar om en gudinna eller ett mycket illa medfaret maskrosbarn som försöker finna en plats i tillvaron.

Helioskatastrofen är en tunn roman som på vissa ställen känns ofullständig snarare än tät, och vissa teman hade gärna kunnat utvecklas mera. Boström Knausgård har annars skrivit en beklämmande berättelse om ett utsatt barn som med sin desperata kärlek till sin far påminner mer om någon av de grekiska tragediernas hjältinnor än om en gudinna.