FN kritiserar Sveriges behandling av samer

Publicerad:   •  Uppdaterad:

FN:s kommitté för mänskliga rättigheter riktar återigen kritik mot hur staten behandlar samerna. Mer makt åt sametinget, lagar som ska skydda samernas rätt till land- och naturresurser och mer flexibla krav på bevisbörda och ekonomiskt stöd vid marktvister är de förändringar som FN vill se.

Inrikes

Senaste gången Sverige granskades i fråga om hur landet lever upp till sina åtaganden enligt FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter var år 2002. Då riktades kritik mot Sveriges samepolitik.

– Sedan dess har Sverige fått liknande kritik av Europarådet och FN:s rasdiskrimineringskommitté, säger Malin Brännström, jurist på Svenska samernas riksförbund.

I den nya rapporten menar FN:s kommitté för mänskliga rättigheter att Sametinget har alltför begränsade möjligheter att påverka statens beslut i frågor som rör samerna.

I dag fungerar sametinget som vilken myndighet som helst och bara som ett rådgivande organ till regeringen. Därför efterlyser kommittén lagar för att stärka sametingets inflytande och att lagarna ska stiftas i samråd med den samiska befolkningen.

– Att sametinget borde få mer makt generellt är något nytt och positivt. Tidigare har man bara pratat om det i termer av markexploatering, säger Lars-Anders Baer, styrelseordförande i sametinget.

– När kritik mot hur staten behandlar samer kommer från så många håll kommer droppen att så småningom urholka stenen och en förändring tvingas fram.

Sametingsutredningen föreslog redan 2002 att samerna skulle få ett självstyre liknande kommunernas. Men ännu har inget skett, och nu väntas en ny proposition i ämnet, senast i mars 2010. Och det är i den som kommittén vill se en förändring av sametingets befogenheter.

– Min prognos är att propositionen blir en urvattnad historia utan större förändringar eftersom den kommer i slutet av en valperiod. Då vill inte regeringen ta obekväma beslut då de riskerar att tappa väljare inför nästa val, säger Lars-Anders Baer.

Han berättar att i till exempel Härjedalen har Sverigedemokraterna fått en vågmästarroll. De förespråkar att samerna ska behandlas som vilka svenskar som helst och inte som den ursprungsbefolkning som de nyligen erkänts som.

– Detta trots att vi inte har mer rättigheter än andra minoriteter, säger Lars-Anders Baer.

Och det är vad som hänt i Härjedalen som kommittén bland annat kritiserar. Avsaknaden av lagstiftning som skyddar samernas intressen av land och naturresurser har lett till renbetestvister där och på andra håll. Nyligen förlorade samerna rätt till vinterbete i Härjedalen. I Västerbotten pågår en liknande tvist, det så kallade Nordmalingmålet som pågått i tio år och nu ska prövas av Högsta domstolen. I Jämtland ska nu det liknande Rätanmålet prövas i hovrätten.

Kommittén menar att i dessa tvister har samerna diskriminerats genom att de inte fått någon rättshjälp, det vill säga ekonomiskt stöd. Samebyarna har själva fått betala rättegångskostnaderna.

– Bara i Härjedalen har samebyarna fått betala 15 miljoner kronor i rättegångskostnader. De har fått ta lån för att kunna betala dem, säger Malin Brännström.

Kommittén för mänskliga rättigheter kräver också en mer flexibel bevisbörda. I rättegångarna har man avkrävt samerna dokument som ska bevisa att de brukat marken sedan urminnes tider.

– Samerna har inte haft en chans. De saknade länge ett skriftspråk. De olika markägarna har krävt skriftliga bevis på sina öar av fastigheter i områdena. Utan att ta hänsyn till att renar betar på stora områden, säger Malin Brännström.

På jordbruksdepartementet säger politiskt sakkunnige Magnus Kindbom att departementet tagit del av kritiken. Men vilka resultat den kommer att ge i den nya propositionen vill han inte uttala sig om.

– Vi har tagit med oss kritiken i arbetet med propositionen, säger Magnus Kindbom.

Fria.Nu