Världsbanksprojekt vid Nilen förödande för småbönder

Publicerad:   •  Uppdaterad:

Ett bevattningsprojekt som hotar försörjningen för tusentals egyptiska småbönder har lett till förnyad kritik mot Världsbankens roll i Mellanöstern och Nordafrika. På senare år har bankens utlåning till regionen ökat kraftigt – och med varje lån följer krav på kontroversiella ekonomiska reformer.

Utrikes

Den egyptiska statens satsning på att uppmuntra jordbruk väster om Nildeltat har varit kortsiktigt framgångsrik, men också skapat ny problem. Utbredningen av stora odlingar i vad som tidigare var öken har lett till snabbt sinande grundvattenreserver. Därför vill man nu avleda vatten från Nilen för att bevattna ett område på drygt 100 000 hektar.

Projektet finansieras delvis genom ett lån på 145 miljoner US-dollar från Världsbanken. Men kritiker menar att det främst gynnar storskaliga exportorienterade jordbruk, samtidigt som tusentals småbönder hotas när vatten avleds från Nildeltats bevattningskanaler.

– 70 procent av den berörda jorden ägs av stora affärsmän. Det är deras investeringar som staten nu vill skydda, efter att de fördärvat grundvattenreserverna, säger Karam Sabar från Kairo-baserade Land Center for Human Rights, LCHR.

– Ännu mer oroande är att det inte bara handlar om jordbruk. Inom det här området växer det just nu fram stora turistanläggningar med villaområden, parker och golfbanor – mitt i öknen. Regeringen och Världsbanken vill alltså ta vatten från Nildeltats småbönder, delvis för att gynna de rikastes fritidsintressen, säger Karam Saber.

Enligt en miljöstudie gjord på uppdrag av Världsbanken kan projektet leda till minskad produktion till ett värde av 73 miljoner US-dollar årligen till följd av avledningen av vatten från Nildeltat. De ekonomiska vinsterna är visserligen större, men ojämnt fördelade. Kritiker varnar för att många småbönder kan tvingas lämna sin jord och istället ta säsongsbaserade jobb på de storskaliga jordbruk dit vattnet ska avledas.

Egyptiska miljö- och människorättsorganisationer har krävt att världsbankens miljöstudie kring projektet ska göra tillgänglig på arabiska, och hotar nu att vidta rättsliga åtgärder om regeringen inte ger ”tillfredställande” svar på kritiken mot projektet.

Projektets motståndare oroas också av planerna på att för första gången ge privata företag en roll i skötseln av bevattningsystem i Egypten. Enligt den USA-baserade organisation Bank Infomation Center, BIC, har den egyptiska lagstiftningen ändrats under press från Världsbanken för att göra detta möjligt.

Karam Saber menar att regeringens långsiktiga mål är en fullständig privatisering av vattenförsörjningen i Egypten.

– Regeringens enda politiska idé de senaste 30 åren har varit privatisering av allt från banker och industrier till offentliga tjänster. Men sedan hungerupploppen på 1970-talet, då regeringen på uppmaning av IMF skar ned brödsubventionerna, är man rädd för det motstånd som sådana åtgärder väcker. Därför går man försiktigt fram, med en liten åtgärd här och en där, säger han.

– Men i slutändan kommer vatten vara en lyxvara för de som har råd att betala.

Världsbanken och dess systerorganisation Internationella valutafonden, IMF, förknippas sedan länge med impopulära ekonomiska reformer i Egypten. Inte minst har man stått bakom ett omfattande privatiseringsprogram som medfört massavskedanden från statliga industrier. Men även egyptiska bönder har drabbats. I mitten av 1990-talet avlägsnades hyresregleringar som infördes som en del av 50- och 60-talets jordreformer. Sedan dess har stigande arrenden drivit hundratusentals egyptiska bönder från jord som de brukat i decennier, enligt LCHR.

Egypten är den största mottagaren av lån från Världsbanken i Mellanöstern och Nordafrika, men inte den enda. Bankens utlåning till regionen tredubblades mellan 2002 och 2006, och har fortsatt att öka sedan dess. Länder som Egypten, Marocko, Algeriet och Tunisien har erbjudits lån i utbyte mot åtaganden om nedskärningar i offentlig sektor, privatiseringar av statliga industrier, sänkt bolagsskatt och andra åtgärder för att locka uländska investeringar.

Jemen, det fattigaste landet i regionen, gavs i december 2007 ett lån på 50 miljoner US-dollar stöd för ett reformprogram vars huvudkomponent var ett avskaffande av bränslesubventionerna, vilket enligt Världsbankens egna beräkningar skulle leda till en ökning av andelen fattiga med 9,5 procent. Samtidigt förespråkades en fördubbling av momsen, även det en åtgärd som drabbar låginkomstagare hårdast.

Under 2008 gav Världsbanken också ett lån på 500 miljoner US-dollar till Egypten som ett stöd till en liberalisering av banksektorn – ironiskt nog samtidigt som många ekonomer påpekade att just den relativt strikta regleringen av de finansiella marknaderna bidragit till att skydda landet från den globala finanskrisens värsta effekter. b

Fria.Nu